Igår på morgonen åkte jag upp till Järvenskolan i Gunnarskog. ”Min” gamla grundskola. Meningen med besöket var att jag blev inbjuden att springa Vafferhallsloppet igen, en 4,4 km lång terrängtävling för mellan, högstadiet och personalen som alltid går sista veckan på vårterminen. Var några år sen sist för min del. 1993 sprang jag senast med en tredjeplats ca 30 sekunder bakom förste man som resultat. Kommer ihåg att jag skulle spela fotbollsmatch med A-laget senare på kvällen samma dag så jag ville inte bränna allt krut på detta och på den tiden var det inte så viktigt att komma först; -). Dessutom ville min starke kompis Anders verkligen vinna och gav allt vilket räckte till ett banrekord som står sig ännu trots att banan är en liten bit kortare idag. 1973 gick den första tävlingen så det har hållit på ett tag. Enda året loppet inte gått är 1985 då det var översvämning. Järvenskolans förre rektor Tore Andersson var lärare då och han tillsammans med lärarkollegan Axbäck röjde upp banan inför första loppet. Tore sprang sedan loppet nästan varje år, även flera år efter sin pensionering. Mitt allra första Vafferhallslopp gjorde jag när jag gick i 3:an, fick dispens den gången att vara med och springa trots att jag var för ”liten”.

Tänkte man kanske kunde inspirera eleverna lite med mitt deltagande nu och dessutom satte vi (jag och Anders) upp ett pris på 1000 kr till den som sätter ett nytt banrekord. Kan man få pris i skolan för att man gör bra ifrån sig i skolbänken så ska man också kunna få pris när man presterar något bra i idrott tyckte vi. Banrekordet är på 19,10 för eleverna och från 1993. Idag blev det ca 20,40 men killen har alla möjligheter att ta rekordet då han har ett år på sig eftersom han gick i åttan nu. Gav lite tips för att han skulle förbättra sig, får hoppas han tränar på. Egentligen borde alla banrekord mm arkiveras så att alla elever som kommer senare kan se och motiveras av andras resultat.

När jag och Anders provlöpte banan för några år sen på tid så sprang jag på runt 15 minuter och Anders hade ca 18 så banan är inte lättlöpt men riktigt kul. Hörde det pratades om att det eventuellt skulle bli en tävling även för andra än skolelever på banan. En tävling till Tore Anderssons minne. Vore en fin grej tycker jag. Jag och Anders kommer till start, var så säkra. När starten gick på loppet igår, 17 år efter förra starten blev det alldeles nostalgiskt och det kändes som man gick i högstadiet igen. Nästan så jag började köra ”max” men klarade lugna mig och lät eleverna ligga först såklart. Uppmuntrade dem att kämpa på hela vägen och det gjorde de verkligen. När vi närmade oss mål lät jag killen som vann dra ifrån lite.

Efter loppet var det en del killar som frågade en hel del kring loppet förr, om träning, orientering och annat som hade med sport att göra. Riktigt kul om man kan inspirera någon att träna lite mer, speciellt ungdomar. Hörde på bryggan att jag inspirerade många vuxna och det är ju alltid kul att höra men än viktigare är att få de yngre att förstå att vi är byggda för rörelse och att vara ute i naturen.