Klockan 05.00 ringde väckarklockan hemma hos L-O. Ut och skrapa rutorna på bilen för att transportera sig Karlstad och möta upp de andra Götalöparna för vidare avfärd till Bålstad som ligger mellan Enköping och STHLM. Målet för dagen var att försöka springa en halvmarathon, första gången som jag skulle köra det jag hade på denna distansen. Det var kallt ute men klart väder, vid passagen av Kilsbergen var temperaturen nere i -9. Shorts och t-shirt var det enda plaggen jag hade med att tävla i så jag hoppades att temperaturen skulle stiga lite. Det gjorde den men inte så mkt, på uppvärmningen kändes det lätt och fint, hade inte samma rappa ben som innan Lidingöloppet men helt ok. Hade förhoppningar på att springa runt 1.11-12. Banan var tuffare än jag föreställde mig med en lätt stigning varje varv (7km*) som var ihållande i nästan 2 km. Därefter var det lättare löpning men många tvära svängar, ibland i utförslöpningar så jag förstod efterhand att det inte var konstigt att de inte haft bättre tider på banan då det ändå varit vassa löpare på plats några ggr innan. 
Starten gick och det blev snabbt en klunga på fem, sex man som höll samman hela första varvet. I täten låg vasse orienteraren/löparen Henrik Löfås som körde 7 km´s tävlingen. Han tog det nog som tränings snabbdistanspass annars hade han säkert kunnat köra fortare för nu fungerade han som en perfekt hare för klungan som skulle köra 21 km. Kändes väldigt bra i kroppen tyckte jag och det kändes som jag lätt skulle kunna hålla det tempot som vi gick ut i hela vägen. Låg och avvaktade bak i klungan för att spara kraft. Kändes mkt piggt i kroppen och jag hade fina förhoppningar. I det mer lättlöpta partiet ner mot varvningen vid ca 5 km började jag dock känna av ett håll. Panikkänslorna spred sig i kroppen, inte nu igen. Tredje längre loppet som det händer på i höst men nu hade jag bytt sportdryck så jag trodde det skulle bli bättre. Riktigt tråkigt, försökte desperat massera hållet och klämde allt vad jag hade men inget hjälpte, det blev som det brukar.
Arg som en aggressiv grävling hängde jag med i täten tills varvningen och strax innan varvningen så tänkte jag att jag springer in mot mål på 7 km´s tävlingen i stället. Men ändrade mig i sista stund och tänkte att jag kör lite till så får vi se hur länge det går. Hoppade över drickan resten av tävlingen. Fick också släppa de framför som fortsatte i farten vi dragit upp på första varvet men märkte att jag inte tappade allt för mkt trots hållet. Lidingöloppet kanske gjorde mig mer smärttålig då jag verkligen var illa ute, där tappade jag ca 30-40 sek per km. Här tappade jag endast 10-15 sek per km. I backarna är det dock värst så där fick jag ta det lugnt som busen. Kom upp mot 10 km och passerade där på 34.00, tänkte att ett tag till kan jag köra då det ändå blir bra träning men hade haft många bryttankar dessförinnan.
Lovade ju att inte utsätta mig för detta igen efter Lidingö men nu var jag mitt uppe i samma repa igen. Man glömmer snabbt, är huvudet dumt får kroppen lida! Fortsatte förbi varvningen igen och märkte att jag fortfarande inte tappade mer än högst 15 sek per km så jag beslöt att jag kör så länge jag klarar. Publiken var i varje fall bra! Blev långsamt omsprungen av en löpare som verkligen tog i och jag blev så arg för att så skulle jag också vilja springa men när man har håll finns det inte en möjlighet att ta ut sig. Fortsatte ut på sista varvet trots att det återigen var oerhört nära jag klev av här och gick till duschen istället, räknade långsamt ner kilometer efter kilometer. Kroppen var pigg men lite konstig löpstil pga. hållet gjorde att jag började känna av löparknä men det var så kort kvar så det var bara att trippa på mot målet.
När jag hade 2 km kvar så kom det en löpare bakifrån som lät som ett ånglok. Han jobbade hårt hörde jag. Hörde honom på 100 meters håll liksom. Var säker på att han springer om mig snart men tänkte att nu är det snart slut på plågan så jag klarade på något sätt öka lite ändå. När det var 300 kvar sprang han om mig och jag vek i stort sett ner mig direkt men då fick jag se målet och la av en raket, hade ju ändå en massa krafter kvar så jag spurtade in på en 5:e plats på tiden 1.13.40. Segraren tror jag hade 1.11.20. Hade väldiga smärtor i magen men var mest uppgiven över hur tråkigt det var att detta hållet återigen förstört ett lopp. Går under smeknamnet L-O ”Hållet” Gävert efter denna hösten. Synd jag råkade ut för detta för annars hade det blivit ett fullt godkänt lopp av detta tror jag. Ja ja, bara att glömma och gå vidare, formen har varit helt ok ändå och har kanske höjt smärttröskeln på kuppen vilket kanske kan vara användbart någon gång. Julle hade det nog ännu värre, trots mkt fin form på träning senaste tiden kom han enbart 8 km innan han fick kliva av. Sånt händer.
Eftersom det var veteran-SM på halvmaraton i loppet och även DM för Uppland så fick jag finna mig i att ha två veteranlöpare framför mig men det kan jag bjuda på en dag som denna. Det är verkligen många som har en imponerande fysik som har kommit upp i åren.
Idag blev det ett ännu jobbigare pass än igår då det blev 700 höjdmeter på 20 km i 310 skogen tillsammans med Erik Nordlöf (vi förlängde passet lite). Erik bjöd på mat sen så det var riktigt suveränt. Tack Erik!
De var då fan…ingen!
Bara att se framåt. En dag kommer du få springa utan det där skithållet.
1,13 på en kuperad, snirkliga bana med håll är inte fy skam heller!
Hej!
Hoppas du får ordning på dina problem LO. Sträck ut magmusklerna och andas med magen kan göra att det fungerar bättre. Kolla upp sportdryckernas innehåll. Bättre uppvärmning? Personligen tycker jag det är grymt gjort att komma runt med håll och göra det på en sådan tid är för mig mycket imponerande. Har själv aldrig varit under 1,20 och jag har då ändå tränat en hel del. Säger det mesta för mig!
Väldigt starkt gjort LO! Tiden du har trots håll är ändå väldigt bra tycker jag. Banan var inte helt enkel vad jag förstår heller. Hoppas du kommer på vad det är som händer när du får håll. Tråkigt är det. Jag själv skulle aldrig kunna fortsätta springa med det.
Kör hårt!!!!