Körde en nystart på träningssäsongen förra veckan med 2 x 3000 meter. Utan att ”pressa det sista” med en bra känsla hade jag 9,11 på första draget sedan strax över 10 på andra då jag körde tröskeltempo liggandes på bana 2 och 3. Helt ok med en hel del energi kvar i kroppen och det kommer att bli bättre framöver våren. Jämfört med långdistansvärldsmästaren 2010 i orientering som körde ett 3000 meters test samma dag fast på norska landslagssamlingen på 8,57 står jag mig tydligen helt ok. Världsmästaren på medeldistans 2010 hade fö 9,14. Franske landslagsmannen Rollier – 9.19.0. Man ska också kanske ha i åtanke att jag transporterar ca 10 kg mer än dessa gubbar över sträckan och jag är en glad motionär mot dessa proffs 😉
Rent kapacitetmässigt står man sig alltså helt ok mot världseliten i ol denna tid på året men ännu ska man inte vara i form så det finns mycket tid att kunna förbättra sig. Man blir ju lite taggad att bli riktigt j… grym i skogen med karta i full fart. Idrottsmiljön i Arvika slår kanske ut det mesta av den möjligheten om man inte på egen hand försöker göra något av det. Om sanningen ska fram så skapas det nog inte direkt elitidrottare i denna stad – här skapas konstnärer, korpfotboll, festivalarrangörer som inte kan räkna och en massa annat löst folk. Kan lova att hade exempelvis den gode Martin Larsson valt att bo kvar i Arvika hade han nog inte haft ett VM-brons eller en andraplats i Vasaloppet.
Hur ska man då ändra på detta?! Önskar jag hade ett svar men att börja ifrågasätta och föregå med gott exempel är kanske ett litet steg på vägen! Skulle önska att de som ville satsa på någon idrott hade bättre möjligheter och att det inte ska falla på att deras föräldrar valde fel plats att bo på. För vi bor och lever trots allt i en oerhört fin miljö som finns just runt och omkring Arvika.
Det räcker alltså inte med att ha talangen för den finns hos många Arvikabor, man måste kunna utveckla den också. Utrustning, anläggningar, kunskap och framförallt tränarkompetens har en oerhörd betydelse! Det är exempelvis inte lätt att bli stavhoppare ens om man bor i Sverige. Man måste bo på ett ställe där det finns en hall, en bädd och så vidare. Man blir nog definitivt inte stavhoppare om man bor i Buskahult, och man blir det troligtvis inte om man bor i Raggsjö heller. Uppväxtmiljön skapar alltså förutsättningarna för vilket slutresultatet blir. Från denna regel finns givetvis undantag men i det stora hela är miljön runt och omkring dig oerhört viktig.
Här i Arvika verkar det finnas gott om folk som i stort sett motarbetar idrottssatsningar med sina valda sanningar. Tyvärr är det så för många av oss att vi genom vår uppväxt och i olika sammanhang tagit till oss en del så kallade valda sanningar som i sin tur skapar ramar och begränsningar som senare kan vara svåra att komma runt. Man kommer helt enkelt inte åt den fulla potentialen. Ska försöka fila lite på ett koncept för att utveckla detta. Det är inte bara fysiska, tekniska och mentala krav som behöver uppfyllas för att nå någonstans. Man måste hela tiden se till helheten och vilka bitar som finns med i det pusslet. Ju fler av dessa pusselbitar man kan få med runt träningen ju större chans har vi att även Arvika kan skapa en god idrottsmiljö.
Avslutningsvis vill jag tipsa om en bra och intressant naturfilm på SVT PLAY om björnar. Klicka här
