Natten till Julafton tillbringades traditionsenligt ute i friheten. Var en klar och synnerligen kall natt som låg och väntade på oss. Hade tyvärr ingen termometer med men upplysningar från olika håll i närheten talar om mellan 25-30 minusgrader under tiden då vi var på skogen. Lite lätt vind gjorde avkylningen än starkare. Ytterst lämpligt för en sovsäckstest då jag inhandlat en ny dunsäck efter att den gamla trotjänaren gjort sitt efter 10 år som turkamrat. Det var en Ajungilak Tyin jag haft tidigare som är gjord för att tåla det mesta. Extremtemp på uppåt -40. En syntetsäck som skall klara höga påfrestningar och det har den verkligen gjort. Nackdelen med denna säck var att den var så pass stor och tung så den tog upp mkt plats i kaminen (ryggsäcken). Den nya dunsäcken är betydligt lättare (Marmot , never summer), ungefär hälften av den andras vikt och material. Nilsson hade inhandlat en ännu värre säck än min med ”bättre” dunkvalité. Kul att kunna jämföra utrustning. Nilsson lånade mina snöskor och jag körde turskidor. Det blir mest pulsande för bägge kategorier i den mjuka snön som är nu men turskidor är nog att föredra då man får en del ”gratis” i utförsbackarna. Dessutom skär skidorna genom snön och du måste inte lyfta foten på samma sätt som med snöskor. Vi kom iväg ganska sent på eftermiddagen och det började skymma när vi traskade upp på höjderna och man fick ligga i för att hålla upp värmen i framförallt händerna. Inte ens Nilsson som körde med Greppet handsken var helt bekväm efter några timmar i kylan. Nilsson var lite illa ute på en tjärn där det var vatten mellan snön och isen på. Han fick ännu mer problem vid tältuppsättningen då händerna blir ruskigt kalla efter bara sekunder mot de iskalla tältpinnarna. Jag samlade ihop ved och höll värmen på det sättet. Gratis styrketräning. Dessutom var jag mindre ”kylkänslig” än Nilsson denna gång då jag laddat för Arktisk kyla med att spara lite skägg och låta bli att duscha av mig hudens naturliga skyddande fettlager vilket försvinner av allt tvättande vi utsätter oss för normalt. Smart drag i kylan!Blev en rejäl brasa, vinden gjorde att det gick åt mkt bränsle för att hålla upp värmen så vi drog ner några rejäla torra gamla träd som brann fint som Chrille sågade upp med sin lilla såg. Perfekt att laga mat över öppen eld och det ger skön värme i kylan.En kall månskensnatt väntade och säckarna skulle få jobba för att klara testen då komfort temp låg på ca -18 på de båda säckarna och betydligt kallare än så var det. En enorm kondens blev det inne i tältet då kylan trycker på vilket jag upptäckte under natten då jag skulle ut i bara mässingen och pinka. Startade upp den lilla gasdrivna lyktan och studsade ut i understället samtidigt som Nilsson vaknade till i tältet. Hörde han skrek till och så hade han vaknat på riktigt genom att bränna sig mot den heta lampan så det gick hål på både underställ och sovsäck. Surt sätt att vakna upp ur vinterdvalan så han var något förbannad kan jag tala om. Bäst att hålla tyst och krypa ner i säcken igen och sova vidare.Vaknade upp runt 08.00 på julaftonsmorgonen och klämde i oss lite frukost i sovsäckarna innan vi packade ihop och tog en liten runda runt lägerplatsen för att få upp värmen i kroppen igen. Ett måste när man är ute i denna kyla är att röra på sig när man börjar bli kall. Man har liksom inget val egentligen för gör man det inte så dör man, så enkelt är det. En fin tur tillbaka till civilisationen förgyllde morgonen och jag kunde konstatera att all ny utrustning höll måttet för en gångs skull. Man tackar! Dygnets lärdom, bränn inte grejerna…