ADVENTURE

Blev en skidtur i vilda skogar i morse. Tanken var att spåra upp ett lodjur. Detta vackra rovdjur som är Europas största kattdjur och kan väga strax över 30 kg. Lodjuret trivs bäst i brant och blockrik terräng som är omgiven av stora skogsytor precis som den terrängen jag rörde mig i idag, men den förekommer även i kulturlandskapet. Precis som människan, slår lon sig ner där det finns gott om lättillgänglig mat. Här i Skandinavien är rådjur huvudfödan och i norr slår den en del renar. Hare och skogsfåglar är andra djur som står på lodjurets meny. Ibland händer det också att får dödas av lodjur. Lon kan också ta räv, mård eller tamkatter. Finns en del människor som tycker det är synd att lodjuren tar exempelvis rådjur i närheten av bebyggelsen men eftersom rådjuren vintertid rör sig ner mot mänskliga boningar i jakt på mat följer lodjuret efter och det finns betydligt mer rådjur än lodjur. Framförallt i Västvärmland där det är gott om rådjur.

Mindre bytesdjur äts oftast direkt efter jakten och det blir inte mycket kvar av dem. När lodjuret dödat något större byte lägger den sig ofta och vilar innan den börjar äta. Då ligger den gärna med bytet inom synhåll. När den sedan börjar äta väljer lodjuret de köttiga delarna i låren eller vid bogen och undviker inälvorna. En lodjursfamilj, bestående av hona och två ungar, äter upp ett helt rådjur på ungefär tre dygn.

Jag fick skida en rejäl tur på höjder i eländig terräng innan jag träffade på deras spår och missade detta kärlekspar med enbart 5 minuter då jag rundade en höjd. Innan fanns inte deras spår på det tjärnet jag spårade upp dem på. Kunde ha blivit vassa bilder annars. De följde också mitt gamla skidspår en bit. Lodjuren följde alltså L-Ospåret. Spårstämplar från lo ger ett påfallande runt intryck jämfört med hunddjurens spår, som är mer ovala i sin form. Mycket ofta felbestäms lospår till vargspår. Storleken för ett lodjursspår ligger mellan 7-10 cm. Framtassen är något större än baktassen. Eftersom det nu är parningstider för lodjuren går honan och hanen tillsammans. Man kunde se hur de dansat fram över snön och ibland strukit sig mot varandra.

Trots att lon är ganska vanlig till skillnad mot exempelvis vargen är det ytterst få som någonsin fått se en vild lo. Lon är väl kamouflerad, lever diskret, rör sig helst i skogen och är mestadels aktiv nattetid.

Lon anses vara det rovdjur som orsakar störst förluster för renägarna. Lodjuret är också det rovdjur som kostar staten mest i form ersättningar. Sedan 1996 får renägarna ersättning för antalet föryngringar av rovdjur inom renskötselområdet, istället för ersättning för det exakta antalet rovdjursdödade renar vilket enligt mig är en mycket tveksam typ av ersättning. Det har hänt att en renägare som fått renar rivna inte fått ersättning medans grannsamebyn fått massor med pengar utbetalat utan att ha fått en enda ren riven eftersom föryngringar skett inom deras område. På grund av hård jakt och avskogning har lodjurets utbredning i Europa minskat. Att handla med lodjurspäls är internationellt förbjudet men illegal jakt bedöms som det största enskilda hotet mot arten. Vissa mindre populationer i Europa är isolerade och kategoriseras som akut hotad eller starkt hotad. Som helhet bedöms inte arten vara hotad eftersom den har ett mycket stort utbredningsområde och populationstrenden bedöms som stabil. Utifrån dessa kriterier kategoriserar lodjuret som livskraftig. Man uppskattar att det finns 1500-2000 lodjur i Sverige.

En fin dag i skogen som förutom lo, bjöd på en gigantisk tjäder (byggartjädern), många harspår, räv och en del älglegor. Det bjöds även på avancerad turskidåkning i svårforcerad terräng. Man blir glad efter en sådan skogsdag. Precis vad man är skapad för. Dessutom är det extra roligt att veta att ingen annan är i många av dessa markerna vintertid.