Blev kanske ingen lysande comeback i orienteringskogen med tanke på att jag blev diskad men jag var ändå rätt nöjd efter genomfört lopp. Kroppen kändes ganska bra trots ett långt uppehåll från riktig träning. Comebacken skedde i Matrand där 14 km orientering skulle avverkas på ett utsnitt av Sørpebølkartan. Banan såg rätt lättsprungen ut då det är ett ganska platt område men det lurar en lite. Var tunglöpt sugande terräng då många myrar var extra blöta och ”kjempetunge å løpe i”.
Sprang bort mig lite i början på slingorna (4 slingor) där jag blandade samman kontrollerna. Tog 11:an som nr 1. Ena siffran var lite skymd så jag gjorde bort mig totalt. Kollade inte kodsiffran heller utan bara körde. Hamnade därefter fel så jag kom bak i fältet. Upptäckte vad jag gjort för fel vid 3:an så jag sket i den och körde bara på. Tänkte att resten av banan får jag ta som kontrollplockning. Kom på väg till kontroll 4 på den slingan ikapp S Johansson Linne, duktig landslagstjej för Sverige som körde långa banan som bra träning så jag sprang med henne resten av den slingan. Hon höll i orienteringen bra. (Var tänkt att skriva att jag låg med henne resten av slingan men det hade kanske missuppfattats av någon med sjuk fantasi)
Drog sedan på mera på nästa så jag hade förmodligen snabbaste sträcktid på längsta slingan. (Om jag varit godkänd vill säga.) Stämde lite bättre för mig orienteringsmässigt också. Sen var jag lite efter ut på sista slingan och kunde inte ta in något utan var andra man in, omkring 4 min efter snabbaste men diskad efter felstämplingen såklart. Trots detta var jag ganska nöjd då kroppen fungerade bättre igen och stundtals så hade jag ok driv i o-tekniken. Körde lite natt-taktik för att testa inför då jag förhoppningsvis kommer till start på Nattjakta i Gunnarskog.
Knät är bra mycket bättre nu, precis som övriga kroppen. Härligt, men kommer ändå ta det lite lugnt ett tag.
Appropå skog kan man undra vad det är för ”vuxna män som sitter hemma och gråter?” Se Länk. Känns fantastiskt tryggt och bra att dessa äger ett vapenskåp fulla med vapen? Verkar snarare vara några små barn, inte ”vuxna män” som vill vara ensamma i sandlådan de sitter i. Ger säkert medlidande och förståelse om man står i TV och säger att vuxna män gråter i stugorna eftersom de fått konkurrens i skogen av en ”riktig” jägare vilket medför att de själva får svårare att döda. Ang att skjuta bort hela revir så kan jag förstå tanken och det kan säkert fungera bra för de som jagar där. Även då kommer i o f jakthundar i området dö på ett eller annat sätt. Men visst låt dem skjuta lite fritt i vargflocken så löser det säkert deras personliga problem också. Enkelt sätt jämfört med psykoterapi så det är helt ok för mig.
