Igår var det Sotarblixtleden Trailrun här i Arvika, Rackstad. På hemmaplan. Hemmaklubben arrangerade. Hade sett fram emot denna tävlingen en tid och var i en helt ok form. Uppladdningen var väl knappast den bästa då det dagen innan var pappas begravning men kroppen kändes bra så hoppades kunna göra ett bra lopp. Ett bra startfält fanns på plats och räknade kanske med löparen André och rullskidsvärldsmästaren Bill (27:a på Lidingöloppet ifjol) som främsta utmanare. Kanske även Andreas kunde gå på bra om han hade en bra dag men det hade han inte riktigt. Visste själv att jag är bra i denna terräng men tänkte ändå vara taktisk och köra på ordentligt hårt först efter ungefär halva banan. Nu blev det inte riktigt så då jag efter halva banan drog på mig ett håll så jag istället för att öka tempot fick slå av på takten för att nå målet. Innan detta hade det dock känts lätt och fint. Allt enligt planerna för loppet.
I starten drog några mer orutinerade löpare iväg uppför, bra tänkte jag då slipper jag dra men efter ett tag så tyckte jag det var rena joggtempot, framförallt där det var svårlöpt så jag sprang om vid sidan av stigen för att komma förbi och drog sedan halvhårt vidare upp mot Göpommen. 200 m innan spurtpriset tog jag det lugnare så de andra skulle känna att de kom ikapp lite i min förhoppning att André och helst någon mer skulle gå för spurtpriset. Bill var en liten bit efter här men kom då ikapp. André och Bill Impola körde sedan sista meterna där Bill var lite före. Sprang sedan ikapp dem ganska snabbt utför Göpommen och funderade på om jag skulle dra om direkt då det var lugnt tempo utför men väntade ett tag till.
När vi kom upp över myren på stigen upp mot Agvattnet gick jag om och drog, återigen halvhårt. Ville spara krafter till efter väggen där jag sedan skulle köra snabbt. Bill fick här släppa och då trodde jag att vi hade sett det sista av den mannen. Flöt sedan lagom hårt i ledningen då jag på bortsidan av Agvattnet till min stora besvikelse började känna att magkrampen kom smygande, vis om hur det blivit tidigare visste jag redan här att jag är körd men försökte minimera skadorna genom att dra ner tempot. Halva loppet är ju kvar. Detta gjorde att Bill närmade sig igen och uppe på grusvägen där jag inte kunde löpa på kom han sedan ikapp. Den lilla utförsbacken på grusvägen smärtade kraftigt i magen.
Efter grusvägen uppför ”väggen” så fick jag så dåligt med luft då magen krampade värre och värre för varje meter så då släppte jag lite men de 50 meterna jag släppte sprang jag ikapp ganska snabbt fast jag hade håll på den brötiga löpningen efter som passade mig. Det var här jag tänkte köra riktigt hårt enligt planen innan men tyvärr blev det inte så. Tappade sedan igen på den lättlöpta grusvägen men tog igen detta i skogen ännu en gång. Höll sedan ryggarna nästan upp till Gallberget med grym smärta och svårt att andas där Anders Johansson m fl. stod och hejade. Anders fick trycka in sina stora starka fingrar rakt in i sidan och efter ett tag kändes det lite bättre så jag i alla fall kunde springa lite till, tog återigen ikapp så jag såg dem framför men här började utförskörningarna på riktigt ner från Gallberget och smärtan/krampen blev outhärdligt samt att jag inte fick luft utan kippade efter andan så härifrån var jag totalt skadeskjuten. Låg 15 sek efter 1,3 km från mål men därifrån blev det löpning blandat med jogg/gång så jag var dryga 40 sek efter och 3:a i mål. Spontant kan jag säga att jag var ruskigt besviken då kroppen denna dag hade form för något annat än detta scenario som nu uppstod. Hade räknat med att springa klart snabbare men det är liksom inget man kan göra när detta händer. Man är körd helt enkelt.
Sedan är det kul att André ändå vinner, en klart värdig vinnare – han är den i Värmland som just nu vill och satsar allra hårdast på löpning och är värd de framgångar han kan få.
Vad tar jag med mig då? Formen var inte alls dålig vilket var planen efter flera tävlingar jag kört lite halvt nerkörd. Den var så pass bra att jag trots håll sprang ikapp de andra på vissa partier. Kanske borde jag kört hårdare hela vägen istället för min taktikkörning i början men kanske hade hållet kommit tidigare då så jag blivit 12:a istället. Ingen vet. Kanske kan jag bibehålla denna form några fler tävlingar även om det inte är terrängtävlingar som denna. Lika god form så kan det nog gå ganska fort om jag slipper krampen.
Har fått tips från en kille som hade stora problem med en muskel som krampade i sidan av magen på löpning ungefär som på mig. Han påstod att vissa styrkeövn kan hjälpa så jag får ta och testa detta framöver. Riktigt tråkigt då detta händer och förstör vissa lopp. Tråkigt när man inte får ut vad som finns i kroppen den dagen. Fick samma kramp på Wood joggen också men då först på nerjoggen. Synd det inte blev på samma sätt igår. Får nu ta smällen och lida några dagar med ont i magen. Nästa tävling hoppas jag ha mer ont i benen än i magen efteråt..
