Blev en tur till Norge igår då Baksjøløpet i Åbogen arrangerades
för 33:e gången. Hade sällskap av Teamkamrat Nilsson och min bror Eric,
huvudsponsor för vår multisportsatsning och vd på FORIMP AB. Vi hade inga direkta
ambitioner så sov som en stock natten innan, men brorsan tyckte att vi
åtminstone borde ha någon liten ambition då han funderade på att dra tillbaka
sponsringen om vi blev sist och näst sist så vi kom överens om att någon liten
ambitionsnivå hade vi nog ändå. Har varit på pallen i detta lopp flertalet ggr
innan och även vunnit en gång, år 2007. Visste inte alls hur kroppen skulle
kännas i en tävling, framförallt då i ren löpning som jag inte har tränat alls
lika mycket som tidigare. Har mest levt friluftsliv den här vintern, men det
har jag gjort ordentligt och enligt Åsnes skidfabrik så var turer jag gjorde
som vardagsaktiviteter expeditioner för en del andra. Jag vet inte det, men en
del turer har det ju blivit så en viss grund finns ju där. Var innan start även
lite orolig att jag skulle känna av problemen jag haft tidigare med håll men
försökte slå bort de tankarna. Vädret var full vinter med isbeläggning på
vägarna med någon cm nysnö plus att det snöade en del.

Svåra förhållanden för samtliga löpare

Starten gick och jag kom iväg bra och fick tom täten efter 100
meter. Banan börjar med en motbacke på 1,5 km så det gäller att inte köra för
hårt men ville testa lite hur det var att springa uppför. Kändes ganska ok men
märkte också att de andra hängde med bra. När vi kom uppför backen hade jag och
Gularlöparen Hallvard Nilsen fått en lucka till de andra. Hallvard är en duktig
kille som satsar hårt på sin löpning och gjorde 31,50 på 10 km ifjol och 15 min
på 5 km. Han hoppades springa ner mot 14,50–14.45 i år då tester på
olympiatoppen visat att han var i bättre form i år, vilket han berättade för
mig efteråt.

Tyckte det kändes som han hängde med lätt och var själv lite rädd
för att jag gått på väl hårt i backen men fortsatte med dragjobbet i motvinden
och det svårlöpta underlaget. Vid 2,5 km så var det en rejäl lucka bak till de
andra men samtidigt kände jag den smygande känslan komma av att magmuskulaturen
drog ihop sig på höger sida. Drog ner lite på tempot och höll även handen i
sidan. Märkte att det inte låste sig helt så 2:a borde jag nog kunna bli i
loppet tänkte jag. Efter ca 4 km så började hållet lätta på lite och efter
dryga 5 km så släppte det i stort sett helt. Var förvånad över att Hallvard
inte hade gått om då jag fick smyga lite nerför.

Kunde sedan på platten öka tempot lite igen och märkte att
Hallvard började sladda lite och vid 6 km fick jag en lucka. Visste inte
riktigt om jag skulle köra då jag var rädd att hållet skulle komma tillbaka
eller om jag skulle låta honom komma upp i rygg igen genom att ta det lite
lugnare. Tänkte att jag kör för kung och fosterland i den rådande landskampen mellan
mig och Hallvard, skiter i hur det går så jag tryckte på under det platta
partiet innan sista uppförsbacken.

Broder skrek att jag var 20 sek före på toppen av backen och
tänkte att sista biten är det en del utför och där kan Hallvard med sitt lätta ”bansteg”
kanske plocka en hel del på mig så jag lade i det jag hade nerför. Tror aldrig
jag släppt lös dessa krafter sista biten i en löptävling innan och körde på
ända in i mål. Blev 49 sek i mål, så på den lättare löpningen hem sprang
jag på bra. Höll på att börja spy upp inälvorna i ansiktet på arrangörerna när
jag kom in i mål så jag gick nog på det som fanns i kroppen sista biten. Drar
inte allt för stora växlar av detta resultat då förhållandena gjorde det svårt för
alla och i dessa kanske jag som är mindre civiliserad än de andra har en viss
fördel, men i de faktiska rådande förhållanden som var så var sista 3 km
riktigt bra.

Teamkamrat Nilsson var inte helt nöjd med sin insats då han inte
fick ut sin kapacitet denna gång då även han missat en del träning, men som ett
bra träningspass var han nöjd. Han blev 5:a så vår sponsor var iaf helt nöjd
med oss.

Artikel Kondis.no: Gävert
og Nordsveen raskest i ruskevær