På midsommaraftons morgon drog jag och Nilsson iväg till
Torsby för traditionella Borejoggen. Hade förhoppningar om att det skulle
kännas bra då jag ”tryckt” till lite extra i träningen sista tiden men det blev
precis tvärtom. Kroppen var i stort sett slut efter bara ett par hundra meters
löpning och jag förstod att det skulle bli en tung och jobbig resa. Kände
verkligen en stor skillnad mot vad det gjort senaste månaden då jag haft bra
tryck i kroppen från början till slut i de tävlingar jag har kört. Spänsten
fanns helt enkelt inte i benen så fick vare sig jag ville eller inte lägga mig
en bit ner i klungan till att börja med, det gick bara inte att vara med bland
de 10 första. Försökte hålla humöret uppe med att peppa mig själv att jag
kanske kan springa fort utför och på så sätt avsluta bra. Märktes tyvärr i
första utförsbacken att det är bara att glömma bra utförslöpning men tack vare
en bra grund så kunde jag ändå springa tillräckligt fort utför så jag
avancerade några placeringar.
Efter första backen ner var det inte så många långt framför
så jag plockade några placeringar efterhand. Efter halva loppet var jag riktigt
less då kroppen kändes som ett sänke men upptäckte Göta-Andre en bit framför
som också hade en tyngre dag och inte presterade i närheten av den nivån han
kan som bäst. Detta gav mig ändå lite krafter till att försöka nå en
pallplacering även om placeringen denna dag spelade mindre roll då man helst
önskar den sköna känslan när allt flyter och att man känner sig stark och
spänstig.
Med den kroppen jag hade för dagen krävdes det en hel del
viljeinsats för att jobba ikapp Andre men till slut kom jag upp i rygg på
honom. Sa till honom att vi får ta det som bra träning helt enkelt då jag
förstod att Andre måste vara än mer besviken på sin dagsform då han satsar
hårdare än mig på just löpningen. I sista utförsbacken som kändes som en
uppförsbacke så gick det inte vidare fort men tack vare att Andre var ännu mer
nerkörd så rann jag ifrån honom och slutade 3:a.
Var riktigt missnöjd med känslan och farten som jag hade men
efter ett tag insåg jag att när det gick så tungt ända från början så var det
en bra prestation att sluta trea. Kunde verkligen inte ha gjort något mer från
början till slut. I efterhand tror jag att jag vet vad det berodde på att jag
var så seg och ospänstig och jag hoppas att jag är piggare nästa race som jag
skall köra. Nilsson som jag tränar med upplevde samma sak och eftersom vi har
kört i stort sett samma träning sista veckorna så hittar vi nog svaret i nån
myr nånstans..
Resultat
http://www2.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_502368/cf_359/Resultat_Borejoggen_2013.PDF
