Blev race i Forshaga igår kväll. Kände på uppvärmningen att benen inte var lika vassa som förra lördagen men helt skrot var de ju inte. Kristian sa att på detta lopp så skulle man kunna ha samma km tid som i Arvika stadslopp då det är en lättare banprofil och det verkade stämma exakt för de flesta. För egen del räknade jag dock inte med detta då formen var något sämre då jag inte satsat på detta lopp utan kört lite allt möjligt under veckan men tänkte att en hyfsad tid kan man nog ändå komma in på. Tyvärr var det motvind hela loppet vilket var lite synd men det var bara att köra igång loppet. Kom snabbt i sällskap med Per Alsterdal (tidigare Jacobsen), som har tränat lite bättre i år igen. En något meriterad löpare med bl.a. VM-uppdrag, EM-uppdrag, 11 finnkamper och typ 11 SM-medaljer i löpning varav säkert 5 guld. Även om inte han är i riktigt samma slag som förr så har han ett löpsteg som fungerar bra på en sådan lätt bana som detta så räknade med att han skulle springa bra och bli svår att rå på.
Vi låg tillsammans till vätskestationen strax efter 5km där vi passerade på 16,00, strax därefter fick jag en lucka trots att jag inte ökade tempot. Flöt på bra fram till 7 km och hade ca 40 meters lucka där sa man. Tyvärr blev jag riktigt ordentligt skitnödig och det blev jobbigt att springa då jag fick spänna mig för att inte skita på mig. Det medförde att tempot rasade lite och Per började ta in på mig. När det var 1,5 km kvar så kom han ikapp och jag fick lägga mig i rygg på honom. När det var 500 meter kvar så släppte magproblemen tillfälligt och jag drog ifrån lite igen då jag drog upp en spurt men då fick jag återigen spänna mig som satan för att inte skita på mig (en massa kakor och massariner före loppet var nog mindre klokt J). Fick därmed mjölksyra i hela kroppen så sista 300 meterna kunde jag inte direkt spurta om det och fick vika ner mig så Per blev några sekunder före. Han föll ihop efter mållinjen medans jag var ganska oberörd förutom att jag höll på att skita på mig. Den som kämpar bäst är mest värld segern så det var helt klart ett rättvist slutresultat att Per krigade sig till vinsten. Hade dock varit kul att se vad man kunde fått för resultat med samma ben som i Arvika och medvind istället. Ett bra träningspass blev det oavsett. Tiden blev 32,46 för mig och Per var 5 sekunder före.
Jo Arvika formen var god och med samma form här är jag säker på under 32, märkte själv ganska stor skillnad på drivet faktiskt. Om jag inte blivit skitnödig hade jag förmodligen haft omkring 32,20-25. Blir en halvmara i Stockholm i mitten av september som är militärmästerskap. Målsättningen är att springa riktigt bra där men förutom detta så blir det mest fokus på andra idrotter. Med vänlig hälsning L-O
Bra sprunget, synd för magen! Bara att skita ner sig och fortsätta ;-). Du kan ju inte vika ner dig så! Allt går :D. Tittade också på loppet i Arvika och där hade du mer kraft i stegen än det här loppet. Hade du haft samma form här som i Arvika så hade du varit under 32 minuter det är jag rätt säker på. Blir det någon halvmara i år?
Vi möter upp i egen zon.
Snarare apan 🙂
Guden i Arvika!