ADVENTURE

I lördags
var det återigen dags för ett av mina favoritrace. Häljebodaloppet. Ett lopp
som består av både kuperad grusväg och en rejäl stigning på Finnskogleden upp till bergspriset på klätten.
Banan är därför krävande om man skall gå för fullt. Såg att det skulle bli sommarens
varmaste dag med runt 30 graders tryckande värme och det var lite oroande då
jag presterar klart sämre i dessa förhållanden. Fick höra att förra årets
vinnare Hans Edvardsson inte skulle vara med när jag kom fram till
tävlingsplatsen. Det var synd för hade hoppats på att kunna ta revansch då jag
fått spö här de två senaste åren. Edvardsson är en mkt god löpare som normalt
sett huserar i Stockholmsområdet och jag har ju haft lite problem med järnvärdet
under flera somrar och inte kunnat bjuda upp någon riktig kamp men visste att
jag nu haft lite bättre ”värden” så nu skulle det nog kunna gå bättre, men
framförallt ville jag ha revansch på mig själv och göra ett godkänt lopp.

Förstod
att det skulle bli en plåga i värmen när jag värmde upp men försökte slå bort
dessa negativa tankar. Ville ju gärna slå rekordtiden på ”nya” banan för att
bevisa för mig själv att jag var bättre än tidigare års resultat visat. Har
rekordtiden på den gamla banan sen tidigare. Visste samtidigt att det skulle
bli oerhört tufft i dessa förhållanden som rådde men att det skulle ta emot så
mycket som det gjorde under loppet trodde jag inte innan start. När jag värmde
upp tänkte jag mycket på farsan som alltid var på plats när det var dags för
Häljebodaloppet. Tänkte på att han alltid var så positiv och på gott humör
trots motgångarna han hade de senaste åren innan han stämplade ut.

Startskottet
small och jag gick upp i tät direkt men utan att pressa allt för banan kommer
ändå ta ut sin rätt. Andreas B hängde med längst, kanske 300 meter. När jag kom
uppför första stigningen till Klätten så märkte jag att det var kraftigt
jobbigt i värmen med att syresätta kroppen och flera jag pratat med efteråt
hade samma känsla och slog pulsrekord denna dag så det verkar som det krävdes mer
än vanligt. Försökte ligga på men fick många ggr negativa tankar då hela
kroppen var rätt så lamslagen samt att det mer eller mindre kändes som att
hjärnan kokade. Blev att jag flera ggr slog av på tempot men förstod att
eftersom värmen bromsar överallt så måste jag ligga på för att komma under
banrekordet. Körde även utan klocka så hade ingen aning om hur jag låg till
heller. Man sökte sig till den lilla skugga som ibland fanns efter vägen. När
man var inne i skogen ville man gärna stanna kvar där så länge som möjligt men
det var bara att jobba på. När jag kom ut på grusvägen som leder tillbaka mot
målet så försökte jag öka tempot. Det funkade i 300 meter sen var det slut på
krafterna, kroppen protesterade med all kraft den kunde.

Efter
sista uppförsbacken på vägen så var jag ganska slut och kände mig ruskigt seg i
benen så när jag kom in i skogen igen där det fanns skugga blev jag rätt bekväm
ett tag innan jag ”tog tag” i loppet igen. Kändes riktigt bra att se målet för
det var längesen jag tyckte det var så tufft att springa. Var tydligen 5 sek
under förra bästa tiden sen 2011 så det var positivt att jag nådde min
målsättning och i dessa förhållanden så tror jag det var rätt ok. Set Sail
Coachen Erik N spekulerade i att det gjorde rätt mkt nu när det var så
tryckande värme och stämmer detta så var det ett godkänt resultat. Malte (tror
han är runt 5 år nu) förklarade hur jag såg ut då jag kom till mål: ”Han var
jätte, jättesvettig och hade långa ben”

Resultat
Herr 2013-08-03 (20 första)

Länk: http://www.haljeboda.se/