Idag var
jag och sprang Brunskogsloppet. På detta fina lilla arrangemang bjöds det i år
på bra väder och rätt så många startande. Hade klämt till med lite extra tuff träning
förra helgen och i början på denna v och hade mina aningar om att kroppen
kanske inte skulle vara som i toppslag, men att den skulle vara i ganska
brukbart skick trodde jag nog. Räknade att Per Alsterdal (tidigare Jacobsen)
skulle bli tuffast att tampas med denna dag och trodde att vi skulle vara rätt
så jämna då det skiljde 5 sekunder mellan oss senast vi möttes. Då bromsades
jag något på slutet när jag fick problem med magen och fick släppa ikapp Per.
Tyvärr var jag en bit ifrån den formen idag och således ännu längre från min
bästa form (i år) vilket jag märkte ganska tidigt så det blev tyvärr bara att
genomföra loppet så gott det gick. Svårt att verkligen kriga mentalt när inte
det svarar rent fysiskt också men tycker inte jag kunde gjort så värst mycket
bättre efter omständigheterna. Blev 2:a, och alldeles för långt efter men det
blev väl lite mer än det borde då jag efter halva loppet mer eller mindre gav
upp och insåg att jag skall nog inte pressa kroppen så mycket hårdare denna
dag. Typiskt att man aldrig lär sig att inte ”stollträna” för nära
tävlingsdagen om man vill vara hyfsat pigg i ett lopp. Lite synd också när det nästan
är hemmaplan med publik efter banan som hejar och piggar upp. Hoppas Anders, Frida
(vilka båda sprang väl godkänt) och jag tog hem lagtävlingen för det skulle
kännas fint.
Någon som
var ännu längre från sitt bästa och som kört ännu hårdare än jag sista tiden
var klubbkompisen Mona, som var, vad det verkade riktigt ordentligt nerkörd och
var väl typ 4 divisioner sämre än hon varit senaste veckorna. Det värsta är nog
att trots man är medveten om att tuff träning kan visa sig vara negativt på
kort sikt så blir man oftast lite besviken då kroppen inte svarar när det är
dags för tävling nära inpå en sådan period. Tycker jag märkt på flera jag
tränat med i sommar att går man över gränsen bara lite grann så visar det sig
direkt när de sedan försöker att pressa sig. Precis som jag upplevt det ngr ggr
tidigare i år. Fast jag har ändå varit ganska pigg i många tävlingar denna
säsong så något bakslag får man räkna med, man kan nog inte prestera bra hela
tiden. Tyckte dock rätt synd om Mona då hon var typ 3-4 minuter från vad jag vet
att hon kan göra när hon är på topp. Så pass bra har träningsresultaten varit
nu i slutet av sommaren och då blir det nog ännu mer frustrerande. Det man kan
lära sig av detta är väl att inte förvänta sig mer på tävlingar man kör ”för
nära” hårda träningsperioder samt att det är bättre att vara lite undertränad
än övertränad. Men ett viktigt men är: Tänk om det var något annat fel på
kroppen under tävlingsdagen som inte har med träningen man gjort innan att göra
överhuvudtaget men som visar sig på samma sätt som om man är tungt tränad. Ex ett
virus eller nått liknande. Svårt att veta exakt vad ett dåligt resultat beror
på ibland. Då får man glädjas åt att man kan springa överhuvudtaget istället,
för det är långt ifrån alla som kan det!
Hallå!
Gunnar: Tack för ett bra arrangemang! Alltid lika trevligt. Ska mkt till om jag skall missa Brunskogsloppet :-). Jo, formen varierar, en hel del på vissa och lite mindre på andra. Jag tycker jag varit något mer stabil den här säsongen men ngr lopp som jag velat få till det i har jag ställt till det för mig själv genom att ”träna” bort formen innan loppen 🙂 .. Känns hårt att vi missa guldet i lagtävlingen, lite mer kunde man ju ha gett för laget. Nästa år kommer vi tillbaka än starkare och då hoppas vi det ska räcka ända fram. Kul att det blivit en tradition, hoppas detta fortsätter i många år framöver.
Magnus: Ja, det brände nog ur kroppen ordentligt för blev trög hela veckan efteråt och kom inte upp på samma nivå igen. Man tror man kommer tbx fortare än man faktiskt gör efter en tävling – har märkt det ngr ggr. Mona kommer att va i fin form om några veckor för då får hon utdelning på all träning.
Mvh L-O
Hallå!
Gunnar: Tack för ett bra arrangemang! Alltid lika trevligt. Ska mkt till om jag skall missa Brunskogsloppet :-). Jo, formen varierar, en hel del på vissa och lite mindre på andra. Jag tycker jag varit något mer stabil den här säsongen men ngr lopp som jag velat få till det i har jag ställt till det för mig själv genom att ”träna” bort formen innan loppen 🙂 .. Känns hårt att vi missa guldet i lagtävlingen, lite mer kunde man ju ha gett för laget. Nästa år kommer vi tillbaka än starkare och då hoppas vi det ska räcka ända fram. Kul att det blivit en tradition, hoppas detta fortsätter i många år framöver.
Magnus: Ja, det brände nog ur kroppen ordentligt för blev trög hela veckan efteråt och kom inte upp på samma nivå igen. Man tror man kommer tbx fortare än man faktiskt gör efter en tävling – har märkt det ngr ggr. Mona kommer att va i fin form om några veckor för då får hon utdelning på all träning.
Mvh L-O
Kanske svårt för dig att prestera också då jag antar att förra helgens banrekord slet bra på kroppen i den 30+ gradiga värmen. Själv brukade det ta 1,5 v innan jag fick tillbaka de där sista krafterna som behövs i en tävling om jag hade laddat ur allt. Synd om Mona, men bara hon släpper upp och är utvilad och stark till VM i duathlon så. Det är ännu ett tag kvar dit. Hörde du vi skrek på dig? Du såg rätt pigg ut ändå tyckte jag.
Tungt vissa dagar, lätta andra…kul att du håller sviten och varit med alla gånger. 17 av 18 som varit med varje gång kom även idag. Den 18:e är utomlands hörde jag av Götakillarna.
Det är ett j-la räknande på lagtiderna. Jag och datagubbarna var inte 100% överens, tror det är nåt med decimalerna i deras system för jag har manuellt räknat, och som jag nog tror tyvärr (!) får jag säga konstaterat att IF Göta har 13 sek! bättre tid. Glömde ju att Linda Take är Götalöpare. Kör om det igen i morgon fm när skallen är helt ok igen men innebär bara att det tar nåt år till för er att ro hem pokalen.
Ha de gott,
Hälsningar
Gunnar