Blev tuffa
dagar förra helgen. Fredagskvällen spenderades i Karlstad och arbete sent in på
nattimmarna. Lördag morgon vigdes åt klubbmästerskap löpning med Set Sail IF.
Eftersom vi inte är som alla andra så kör vi alla våra tre deltävlingar på
samma dag, direkt efter varandra. Något som är genomförbart för de flesta
men även ett krävande koncept som bygger karaktär. Hårt men fullt möjligt så
att säga. Fanns
också många som gjorde fina prestationer i årets KM.
Dagen
började med vårt traditionella testlopp på 5 km. Har tufft att tagga till på
dessa race men tänkte att jag skall i varje fall öppna hårt så får vi se vad
kroppen säger. Första och andra kilometern gick väl runt 3,00 fart men sen var
det slut på farten så då var det bara att försöka ta sig till mål. Det konstiga
med vår testloppsbana är att fast jag tycker den är ganska lätt blir det
aldrig riktigt bra tider i den.
Några
minuter senare bar det upp på klassiska Rävracebanan på viks elljusspår. Ca 4
km terränglöpning. Kändes som kroppen hade vaknat lite mer nu och behövde inte
ta i för att springa helt okej. Hade inte den mentala kraften att försöka nå
rekordet jag har på den här banan och kom in drygt ca 20 sek bakom. 12,12 tror
jag det blev.
Sista
deltävlingen var 310 höjden. Så som det ser ut nu förtiden med sönderkörd stig
och en regnig dag så skulle det bli tufft att bara ta sig upp med hög fart.
Hade svårt att motivera mig att köra hårt så tänkte att jag kör lugnt i början
och ökar på mot slutet om det känns bra. Det krävs att man vill pressa sig om
man skall springa fort här. När jag nått sista platån innan sista backarna
körde jag på ordentligt och kom upp på 7,09 med skönt nog mkt krafter kvar.
Tiden är bra med två lopp i benen strax innan samt med tanke på hur underlaget
och banan ser ut nu. Conny Kolberg trodde detta gjorde närmare halvminuten på
tiden. Inte otänkbart för när jag körde för länge sen var stigen betydligt
bättre, nu måste man in i skogen vid sidan av stigen någon gång och klättra
över rötter och sådant tar tid. Ska försöka köra ett maxlopp utan två tävlingar
samma dag när det är torrt nästa år så ska vi se om det inte kan gå ”rätt”
fort.
Dagen
efter bar det iväg till Norge och Matrand där Langturn arrangerades. Ett
långlopp i orientering med gemensam start i krävande terräng. Var
titelförsvarare då jag var först i förra årets tävling men tänkte framförallt
ta racet som ett hårt träningspass. Blev ensam i början då det var gafflat
efter första kontrollen. Missade lite på några kontroller vilket gjorde att jag
kom efter täten och fick jaga. Tog ett tag innan jag kom ikapp de framför med
nattorienteringstaktik men var ikapp efter några kontroller. Andreas B var
stark i mittdelen av banan och skötte mycket av i dragjobbet. Några småmissar
blev det då det var 38 kontroller som skulle tas efter banan men annars flöt
det rätt bra. När vi gick in på den gemensamma slingan så kom Norske Eivind
Lande som var stark i slutdelen av banan ikapp oss och började köra hårt. Andreas
tappade och jag fick ensam försöka stå upp för svenska flaggan. Var lite
väglöpning ner mot sista kontrollen så där kunde jag gå ifrån honom och
försvara segern i loppet. Alltid kul för lite prestige är det ju. Sa till Olle Beckius, en gammal legend i
orienteringsporten som var ute efter banan och tittade att: ”Jag är nöjd å
länge inte en norrman vinner!”. Vilket otroligt intresse, över 80 år gammal, åker
till Norge för att titta på en orienteringstävling och dessutom går ut med karta
i skogen och står vid några kontroller efter banan. Helt fantastiskt, man blir
alldeles varm inombords när man tänker på det. Sådant som gör orientering till
världens vackraste idrott. Förstår mer och mer varför farsan alltid framhöll
orienteringssporten så mycket. Efteråt kändes det så smått i kroppen att man
hade sprungit i nästan 1,50h. Och dagen innan hade väl också satt sina små
spår.
Tisdagen
ägnade jag åt skogsarbete och drog ihop en del ved i en kompis skog. Det är fin
träning det också och man sover gott efteråt…
