Sprang halvmaraton på Karlstad stadslopp. Blev en delvis ny
upplevelse. Loppet startade bra och fast jag sprang kontrollerat gick det
ganska så fort. Efter några km så låg jag på 5-6 plats totalt och 1:a i
halvmaratonklassen. Var i stort sett bara några utlandsfödda samt typ Elias
Björnsson som jag såg framför mig. Efter 4-5 km så bromsade jag mig själv flera
ggr för att inte springa fortare för det kändes nästan för kontrollerat i
löpningen. Har ju sprungit med betydligt mer ansträngning i andra halvmaror
tidigare. Var i verkligt fin form den här delen av banan. Upptäckte efter ett
tag att den norska killen som tillslut vann halvmaraklassen hade smugit upp i
rygg på mig och gjorde mig sällskap. Han flåsade mycket mer än mig och verkade
tröttare så fick en tanke på att är han så trött nu så får han det jobbigt
andra milen.
Sen började det konstiga runt 8,5 km. Började känna att
trots att det inte kändes som att jag tog i alls och andningen var helt lugn så
blev benen ospänstiga så jag lättade lite på trycket. Kunde dock utan större
prb löpa vidare och passerade milen på typ 33,20 någonting och som runt 7-8:a om
man löpt i milklassen. Hann tänka på att om jag bara sprungit milloppet och kört stenhårt från
början så hade det nog blivit ett helt ok lopp.
Strax efter varvningen så blev spänsten snabbt ännu sämre
och Göta-Andre som legat en bit bakom kom ikapp mig ganska fort. Började
fundera på om jag hade vätskebrist, vid 12-13 km så var det i stort sett helt kört.
Förstod efter ett tag att detta troligen berodde på att man kört två tuffa race
som tagit hårt på muskulaturen sista tiden så avslutande delen av banan får jag
helt enkelt ta som ett träningspass. Det fanns inget att springa med
överhuvudtaget. Kanske borde bryta men det fanns egentligen ingen anledning
mer än att benen var totalt slut. Men även att springa betydligt långsammare var oerhört kämpigt och jag stannade
vid varje vätskestation för att få i mig sportdryck. Tog mig tillslut i mål efter
att ha tappat runt 4 min andra halvan men fick med mig en ny upplevelse. Blev
en tredjeplats som kunde ha blivit nått annat då löpare bakom som legat 3-4 min efter vid varvning nästan fångade in mig, var sekunder om att göra. Så ospänstiga ben som jag hade sista biten har jag
aldrig haft i ett sådant kort lopp som en halvmara.
Bara att ta tag i nya utmaningar och det känns ändå som
formen finns någonstans för så lätt som det gick i början var det längesen det
gjorde. Hoppas hitta den känslan fler gånger och att benen håller hela vägen så
blir det bra race. Förstår nu vad Nilsson har menat med att spänsten försvinner
i benen i ett lopp. Då fick jag lära mig att det inte är så lätt att springa
fort.. Lite halvskumt var att det bara var ett pris i halvmaratonklassen. Till
segrarna. Men i milklassen var det 10 st pris i dam och herrklassen. Betalade
över 400 kr i anmälningsavgift och eftersom jag var inne bland de tio totalt
efter 10 km, hade jag alltså fått pris om jag stannat.
Var också med Järvenskolans elever och lärare på
Vafferhallsloppet förra v. Alltid trevligt att springa med dem. Sprang loppet
som går efter en fin terrängbana först med mellanstadiet och sen med
högstadiet. Glädjande nog, efter typ 20 år, så var det en kille som slog
banrekord. Han hade laddat sedan förra året då han också gjorde ett bra lopp
och nu satsade han allt. Det höll trots att han höll på att ramla ihop i de
sista backarna. Riktigt kul och jag gav skolan 1000 kr till att ge honom på
skolavslutningen. Vad jag hört så blev de riktigt nöjda.
