ADVENTURE

Blev några dygn ute på skogarna i helgen för att ytterligare kartlägga var ett nytt vargpar rör sig. De har ett par gånger tidigare i vinter använt sig av mina spår på flera platser för att ta sig fram lättare i snön. Har följt dem en tid och sett några stråk de återvänt till och det underliga med dessa ställen är att det var här jag och pappa under skogsturer för något år sen sa att här kommer det nog springa vargar om några år. Platserna stämmer otroligt nog helt perfekt med det vi sa. Jag till och med byggde en eldstad med en fin lägerplats i närheten som jag skulle använda mig av om de dök upp i området så den blev använd nu i helgen. Och jag vet en som hade spårat dem mycket nu om han fortfarande hade varit vid liv, nu får jag göra det själv istället. Synd jag inte fick berätta hur rätt vi hade. Tycker fö att jag haft rätt i mycket kring vargen men jag har också varit intresserad av skogen, alla dess varelser och öppen med att ta in fakta, allt ända sen 1983 då jag 5 år gammal från ett bilfönster bevittnade en av Sveriges vargar som på den tiden knappt fanns. Det var en upplevelse som satte sina spår och kanske la den också la grunden till ett intresse kring alla våra djur som finns där ute som skuggor i de stora skogarna. Granrisbädd, månljus, en trevlig turkamrat och den fina skogen, kan inte tänka mig att jag skulle ha det bättre någon annanstans.

Min vän trappern var rädd att det skulle bli tjuvjakt på dessa vargar nu när det kommit varg till hans hemområde, och visst tanken har slagit mig för jag vet att det finns vissa individer som inte gillar vargen, främst då för att den kan attackera och döda jakthundar och på så sätt försvårar jakt med lösdrivande hund. Jag kan på ett sätt förstå dem för det blir ytterligare ett riskmoment för hunden även om jakthundar kommer förolyckas på ett eller annat sätt i markerna även där det inte finns vargar. Däremot är det viktigt att tänka på att naturen inte bara är till för oss människor och vi har redan tagit allt för stor plats på denna planet och därför tycker jag att vi bör kunna anpassa oss efter naturen och inte tvärtom. Vår egen överlevnad hänger på att vi inte förstör naturen. Naturen skall vara fullvärdig och där ingår rovdjur liksom växtätare. Växter och djur lever i ett ekologiskt samspel där varje art är anpassad till miljön och fyller en uppgift i denna.

Pratade senast idag med en som jagar inom det området där vargarna nu rör sig och sa till honom att jag spårat på de ställen han jagar så nu får han ta hunden i koppel. Efter lite eftertanke sa han att det skulle han göra för en bra jägare anpassar sig till de olika förutsättningarna som finns ute i markerna. Klokt resonerat och en förebild för alla jägare för att ”vanligt” folk ska få mer acceptans för jakt och jägare. För det är viktigt att inte visa att det enda en massa jägare vill är att få bort vargen. Det fungerar liksom inte i ett modernt upplyst samhälle som de flesta av oss i alla fall lever i idag. Hur ska vi annars i Sverige då exempelvis kunna förklara de krav vi ställer på andra länder kring miljövård, som ex på Indien att de bevarar och skyddar sina 2000 tigrar?

Jag har träffat jägare som avskytt vargen som pesten och jag har träffat de jägare som säger precis tvärtom – att vargen är ett otroligt imponerande, ett vackert och fint djur som vi skall vara rädda om. De har frågat om jag gillar vargen? Mitt svar har ungefär varit varje gång att: ”Jag gillar alla djur vi har i vår natur och jag är stolt över det Värmland som kan uppvisa en så otrolig miljö med alla sorters djur”. Ett svar jag också ger är att jakt på varg inte är konstigare än annan jakt även om jag själv skulle känna det som att jag sköt Tsappo (han är ruskigt lik en varg i sätt och utseende) om jag sköt en så jag nöjer mig med att spåra. Tål viltstammarna jakt så tillåter man jakt och tål de det inte så tilläts det inte, hur enkelt som helst.

Det jag märkt är framförallt på vissa små orter så gror ett stort grupptryck att man ska tycka illa om vargen om man håller på med jakt och trycket verkar vara ganska hårt i vissa jaktlag samt att i tidningarna som jägareorganisationerna ger ut så finns det också mycket artiklar om att vargen bara är dålig osv. Hur man nu kan skriva enbart åt det hållet när man i nästa mening berömmer våra hundar som är samma art? Faktiskt så tycker flera naturkännare jag pratat med att vargartiklarna i dessa tidningar mer är rena propagandan mot vargen än vad de är faktabaserade och då är det inte konstigt om det blir märkliga uppfattningar. Och om du i jaktlaget du är med i hör att alla andra är ”emot” vargen hur lätt är det då att inte vara det själv? Då måste du vara en viss personlighet med en viss mentalitet och egen styrka som de flesta inte besitter.

Så jag klandrar dem inte, men jag är säker på att ju mer kunskap de får om vargen och även verkligen är ”ute i markerna” året runt, och då utan någon jäv… skoter som försämrar allt vad fysisk förmåga handlar om utan med skidor, packning och sovsäck så skulle de inte vara speciellt hatiska mot varken naturen eller vargen efter bara en säsong. Snarare lyckliga för vad naturen ger oss och ödmjuka inför dess storhet och dess varelser som överlever därute trots ett hårt klimat som försämrar villkoren för all överlevnad ganska så kraftigt. Undersökningar har också tydligt påvisat att de som saknar kunskap och information om vargen, dess utbredning, biologi, vanor med mera oftast också känner större oro inför vargen som en del i den svenska faunan. <!–
WriteFlash('’);
//–>Med mig på spårningen denna gång var Västvärmlands kanske bäste vargspårare Tsappo. Han vill själv gärna ta över reviret verkade det som, för han markerade över vargarnas revirmarkeringar på varje ställe de fanns. Var en nöjd Tsappo som återvände hem till civilisationen på söndagen. Men liksom jag så ligger han nu och längtar till nästa tur…..