Tagit beslutet att köra vidare med idrotten på rätt seriös nivå men med vissa förändringar. Det har varit en lång process att komma fram till ett bra och genomtänkt beslut för jag ville inte göra något förhastat, ett tag såg det verkligen ut som att det inte skulle bli någon fortsättning men jag ville ha ett bra beslutsunderlag så jag väntade ända fram till nyår innan ett definitivt beslut fattades. När jag lämnade året som gått bakom mig och med ett nytt år framför mig blev det lättare att se framåt. Under tiden processen fortgick tränade jag väldigt sporadiskt, detta sedan slutet av augusti. Under denna tid tittade jag både bakåt och vad som kan tänkas komma framåt.

Varför jag var tveksam till en fortsättning baserades främst på att jag under året tappat glädjen med att både träna och tävla, detta berodde till stor del på att min trogne träningskamrat som funnits vid min sida under alla år stämplat vid sin sista kontroll. Allt träningsprat, alla träningspass, tävlingar och annat vi åkte iväg på tillsammans försvann så plötsligt. Ena sekunden är man ung och har hela livet framför sig och varje dag är lika lång som ett helt liv, andra sekunden är båda föräldrarna borta och endast minnen är det som finns kvar av en svunnen tid. Kvar är man i ensamheten med frågor som man aldrig kommer få några svar på.

Sista gången pappa var med på en tävling var i Norge våren 2012, jag blev där tvåa sekunder bakom en mager norrman av skin och ben (2,27 löpare på marathon). Farsan orkade då knappt stå och hann inte fram och heja på slutet som han brukade (hade kört loppet sen 2007) så då brydde jag mig inte om att lägga i spurten. Detta var sista gången pappa var med på en tävling och tomheten efter honom blev för stor att bära och inom idrotten där vi delat allt genom åren var saknaden extra påtaglig. Jag hade också sagt för några år sen att 2012 var det år då jag skulle sluta köra seriöst och sedan börja träna på en annan nivå. När jag sedan råkade ut för järnbristen och andra saker som gjorde att säsongen blev långt ifrån vad jag tänkt mig så tänkte jag att jag borde nog inte sluta när det finns så mkt som jag inte fick ut detta år. Det hade varit lättare att ge sig om man varit nöjd med säsongen tror jag.

Något som också jag vävde in i beslutet jag kom fram till var att när jag och pappa tog vår sista skogstur (våren 2012) tillsammans så pratade vi om att jag skulle sluta men han tyckte varför sluta nu, bara att köra på som du känner för och ha roligt sa han. Träna kommer du ju att göra i alla fall resonerade han. Hitta glädjen och därifrån får du motivationen sa han. Det var så han själv kört under alla år med orienteringen. Det lät bra och jag sa att det kör vi på. Glädjen han pratade om var dock svår att hitta efter att han försvann och jag fick leta länge och väl innan jag kom på andra tankar.

Det var flera saker som fick mig till detta beslut och satsningarna blir lite annorlunda 2013. 2012 var det lite större fokus på löpning eftersom jag som en (av endast två) värmlänningar kvalade in till SM i halvmaraton. Detta slog mindre väl ut med järnbrist som satte kroppens prestationsförmåga ur spel. Har ju inte direkt någon löparkropp och kommer aldrig få det heller så det kanske var felprioriterat men nu blir det mer fokus på multisportaktiga moment där jag nog kommer bättre till min rätt. Om man räknar trailrunning till multisport så har jag ju totalt två SM-medaljer samt några segrar och pallplaceringar i svenska multisportcupen att se tillbaka på så helt borta ska jag väl inte vara i den sporten. Har några gubbar jag kommer köra tillsammans med som är vassa. Orienteringen håller jag kvar vid på samma sätt som tidigare och ska man hänga med på ”långa natten” kan man inte ligga på latsidan. Löptävlingar kör jag givetvis som bra träningspass. Enkelt och bra.

Känns skönt att ha tagit detta beslut och lägger ganska stort fokus nu för att kanske kunna ta igen missad träning genom att vara mentalt ”rättinställd”, för man kan knappast träna igen missad träning. Det finns även ett team, en klubb och bra sponsorer bakom som backar upp och detta känns bra. Kör nu bara lugn grundträning närmaste 3 månaderna men som test så körde jag i veckan ett hårdare löppass med bl.a. SM 10:an på marathon 2012 och jag såg då att jag hängde med bättre än jag kunde tro så helt fel att gå med packning i skogen verkar det inte vara. Enligt egen utsago så var denne löpare i riktigt fin dagsform så det var ett positivt tecken att ta med sig.

Firade beslutet att köra obanat med turskidor i 4h som ett fint träningspass igår. Tror detta är riktigt underskattad träning faktiskt. Ni kan se hur en typisk tur ser ut i filmen nedan: <!–
WriteFlash('’);
//–>