Idag blev det en resa mot Örebro och Startmilen. Blivit
tradition att ställa upp på den senaste 3 åren så jag drog en efteranmälan. Varför bryta traditionen utan anledning nu liksom? Men
det kunde faktiskt ha blivit en DNF om jag inte gått genom smärtgränsen på
slutet. Kändes fint på uppvärmningen och benen var rätt pigga så jag såg fram emot
att få springa. Startskottet small men jag tog det lugnt i startrusningen, fick
nästan jobba för att inte springa på för fort. I första nedförslutet kände jag
hur det skvalpade till i magen men tänkte inte så mkt på detta. Lade mig
avvaktande längst bak i en klunga med bl.a. Martin Regborn, juniorlandslagsman
i orientering med ett åldersrekord på Lidingöloppet i löpning, och några andra
vassa killar som Erik Anfält Örebro AIK och Linus Nilsson Enhörna IF. Bakom mig
låg Anders E Göta som också var vassare än någonsin. Kändes lätt så jag trodde
att det här går ju fint, kändes som jag hade en växel till att slänga in men
strax efter passering 3 km så började ett håll smyga sig på så jag fick ta det
lite lugnare och släppa lite på dem framför. Satte sig värre och värre så vid
varvning fick jag brytkänslor men tänkte att jag kör ett tag till men var då
såklart tvungen att dra ner tempot ytterligare.

Så det var bara finna sig i att de andra seglade iväg. P Sjögren
som var skadad och inte kunde springa cyklade upp vid sidan och skrek att det
är ”bara smärta” eller nått liknande så jag fick gott försöka bita ihop ett tag
till men i uppförsbackarna kändes det som om kroppen inte fick något syre så
det var riktigt jävligt. Vid 3 km kvar så var det återigen dags för att kliva
av tyckte jag, men där stod skidåkare-Carlberg och skrek att jag skulle ”bita ihop”
och ”köra” så då får jag väl göra det. Därifrån var det att ta sig igenom
smärtans gräns och in i mål. De små, små uppförsbackarna som var kvar stod jag
helt still i då detta ingen backig bana men minsta motlut och det gick
svintungt.

Hejjade fram Ljung till personligt rekord när han passerade
mig strax före mål. Glädjande att han och Anders slog sina tidigare pers på
distansen. Var själv övertygad strax före hållet satte sig att jag skulle komma
klart under min bästa notering på Startmilen (från 2010) då benen var lätta men ödet och en
del av kroppen ville tydligen annat. Men det är ju bara idrott så det är bara
att komma igen. Fick en skogsyxa i tröstpris. Det var ett bra pris. Säsongen
har knappast börjat ännu och det är först 10-Mila helgen jag ska vara i bra form
första gången i år men det är klart det kändes lite surt, har ju fått sånt här
håll några ggr genom åren på olika tävlingar så det vore bra om man kunde komma
på en bra lösning så man inte råkar ut för detta gång efter annan. Nått ska vi nog kunna
göra. En yxa kan användas till mycket.

Resultat