Det mesta
rullar på. Varit på vinterns enda (tradition) hockeymatch med jobbet. Färjestad
mötte Timrå i en avslagen match. Fin arena de har och mycket pengar omsätter
det minsann. Pengar har blivit idrottens signum på senare år, känns som grunden – sportens ideella och fostrande kärna försvinner mer och mer. Forskarna
har sett det länge:
Idrotten är inne i en stark förändringsprocess, på väg från en ideell sfär till
att också befinna sig på en marknad med underhållningsvärde, reklampengar och
skatteplanering. Om detta är bra eller dåligt är jag nog inte rätt man att
uttala mig om men resultatnivån tror jag snarare minskat de senaste 30 åren.
Men
det är väl lika bra att ställa sig in sig i ledet och hoppas det fortfarande är
detta som gäller: ”Idrott borde vara en självklar fritidssysselsättning för
alla. En källa till hälsa och glädje. Inte enbart för kroppen utan också för
själen”
Märk ordet ”alla” för vid ett samtal med en chef för daglig verksamhet
för funktionshindrade som jag hade i fredags verkade det som om detta INTE
gällde alla. Återkommer i ärendet när jag pratat med högre chefer inom
kommunen. När någon sätter sig över människor med funktionshinder och ser dem
som ett problem etc. blir jag kraftigt förbannad. Det är inte värdigt ett rikt
och hyfsat välutvecklat land som Sverige.
Känns som
träningen börjar flyta på lite bättre för mig också efter en del problem. Men
träning är inget märkvärdigt som sådant utan det är bara att göra det, på sin
nivå eller den nivå man väljer. Folk har en förmåga att krångla till det och tar
sig själva på för stort allvar och samtidigt sätter en enorm press på sig
själva. Det är ju bara idrott, man är liksom inte gud för det. Och vem tror
egentligen på gud idag, 2012?!
Vasaloppet
var inte särskilt spännande när det blev en klungspurt. Kändes som Brinken hade
full kontroll. Tänkte Tynell skulle dunka allt han hade från 7-8 km och in, det
hade varit hans chans då han verkade piggare än de andra.
