Arvikastafetten blev den mest prestigefyllda klassen under Arvika Enervit Triathlon. Prestigen
låg kanske mest för vår del i att bli bästa ”Arvikalag” men även massor av lag
utifrån ville vara med och fajtas. Det var också denna klass som lockade flest
deltagare, tror det var runt 70 lag med. Enervit Sverige var i mina ögon favoriter
innan då de hade ett vasst lag. När de senare värvade in Strand på simningen så
förstod vi (Team Set Sail Fitness) att det skulle bli tufft så vi var tvungna
att göra ett motdrag och i sista stund fick coach-Erik tag i Anton
Björck Teuscher från Grums och lämnade över sin simsträcka till honom. Nu
hade vi i alla fall möjligheten till en framskjuten placering och rent
teoretiskt kunna utmana de andra. Anton var grym och kom först upp efter
simningen (400 m) med Enervitkillen i rygg så han lämnade över till
cykelsträckan i ledning.

På cykel hade
vi sedan Rickard Karlsson. Rickard som växt upp endast ett gärde från mig i Sälboda.
Han satsade hårt på cykel typ fram till 1999 eller nått. Bl.a. flerfaldig
SM-medaljör. Slog Jan
Ullrich några veckor efter att denna hade vunnit Touren 1997 (Tour de
France), säger det mesta om att det finns en grym kapacitet i de benen. Han
fick nu bara 1,5 v på sig att träna inför cykelsträckan och det var kanske i
minsta laget (skulle behövt 2 v) men jag var säker på att han skulle hänga med
bra då cykelbanan var kort (2 mil). Dock körde här Enervitlaget med Viktor
Renäng på tempocykel, så att de skulle bli starka på denna sträcka det förstod
vi. Vi räknade dock med att jag kunde ta en del på löpsträckan om jag fick
vittring framåt och kroppen var bra.

Tyvärr hände då
det som inte fick hända. En eker i bakdäcket gick av så Rickard fick stanna och
snurra upp den mot de andra ekrarna då den hängde ut från hjulet. Detta gjorde
också att däcket efter ett tag blev skevt och då gick i bromsen så han tappade en
del på andra varvet pga. av detta, men gjorde en riktig hjälteinsats och
rullade in som 5:a. Det värsta var kanske att det var ett lånat däck av
AIS-cyklisten Lindström. Tror Lindström kan ha varit i maskopi med både
Enervitlaget och AIS-laget ;). Att överhuvudtaget trampa sista biten med det
bakhjulet måste ha varit fruktansvärt tungt då man inte kunde vrida runt det
hela varvet med handkraft. Förstod då han kom in till växeln att något gått
snett och förstod också att det var för långt upp till 1:a och 2:a platsen (typ
flera minuter) då banan endast var 5 km, och knappt det. Det var dessutom bra
killar som sprang i deras lag.

Jag gick ut som
5:a och mosade iväg på jakt efter 3:e och sista pallplatsen. Framför mig en
kille i grönt och en bit längre fram, (ca 25 sek) kamraten Christian Nilsson
som körde för AIS-laget. Grönkillen la sig i rygg på mig direkt och flåsa efter
ens stund som en gris, så förstod att han åker av snart men det stressade upp
mig till en för hög öppningsfart för att vara helt optimalt. Efter 500 meter
tvärdog skidåkarkillen och jag fortsatte jakten på Chrille som sprang grymt bra
så det tog ett tag innan jag kom ikapp. När jag kommit ikapp innan varvningen
var jag lite trött av öppningsfarten så jag orkade inte dra ifrån men hörde att
Chrille krigade på rätt ordentligt i rygg på mig så antog att han fick slita.
När det var en kilometer kvar fick jag lite krafter tillbaka och kunde gå på
helt ok sista biten så jag fixade 3:e platsen till laget. Grymt gött efter cykelstrulet.
Riktigt kul tävling och vilka grymma lagkamrater jag hade!

Nästa år får
Rickard fler veckor på sig att träna och vi ska inte låna bakdäck. Då får vi se
om vi inte kan få till det ännu bättre. Grymt också att Outside Adventure Sweden blev 7:A.