<!–
WriteFlash('’);
//–>Igår sprang jag Lidingöloppet. Loppet var för första gången fulltecknat vilket innebar att 18000 löpare skulle ge sig på tremilen vilket var inspirerande men tyvärr blev det mitt livs hittills hemskaste löparupplevelse. Loppet började dock helt perfekt och benen var superpigga, bästa benen i år. Fick ta det jättelugnt för att inte springa för fort, kändes som att en del framför springer jag ikapp när som helst så jag var helt säker på att jag skulle plocka folk framför från ca 14-15 km när jag skulle börja jobba. Låg väl ca 33:a en bit efter 10 km och bara flöt precis enligt planen. När det gått ca 10 km, druckit två ggr och det kändes som jag inte hade börjat springa än tänkte jag så smått öka tempot lite, dock skulle jag vänta till 15 km innan jag skulle börja köra på riktigt då banan ändrar lite karaktär. Kändes bra och jag lämnade ena Grossbrodern bakom mig och plockade genast snabbt in på dem framför men det kändes fortfarande som jag höll ner farten medvetet.
Kände plötsligt lite smygande tendenser till håll/kramp i magen men jag tänkte att det går över snart då jag kör ju inte för fullt men det satte sig värre och värre. Till slut var jag tvungen att stanna ett par ggr på krönen på några korta backar. Fick nästan panik där, inte nu igen tänkte jag. Fy f.. vad tråkigt! Grossbrodern kom och sprang om mig efter ett tag men trots att jag inte kunde springa på riktigt varken uppför eller nedför såg jag honom länge men till slut försvann han. Fick stanna ett par ggr igen och var oerhört frustrerad. Benen ville bara springa men smärtan i buken var helt olidlig, värre än någon gång tidigare under tävling. Har fått detta några ggr på längre lopp förut men inte så här illa, det brukar ge med sig lite så man kan löpa ut lite mer nu var det totalt omöjligt. Tänkte att jag kliver av nu när som helst. Fick fortsätta tassa A1 tempo uppför backarna när löpare efter löpare passerade storflåsandes som jag haft minuter på innan om jag överhuvudtaget skulle ta mig till varvningen vid målet.
Blev något frustrerad, kanske mitt livs form denna dag och så blir det så här i enda loppet jag riktigt går in för under hösten. Vid ca 12 km kvar stod Johan Johansson som var vår huvuddrickalangare med cykel. Han var helt suverän som langare och bättre uppbackning kunde man inte absolut inte ha, tusen tack Johan, du var bäst av vårt team denna dag. Stannade hos honom ett tag och försökte massera hållet men det fanns inte en chans att det skulle släppa. Johan berättade att Martin Holmstrand fått bryta pga. kraftigt näsblod, va fan tänkte jag – när vi båda skulle försöka springa här kan väl inte båda kliva av så jag måste ta mig i mål på något sätt. Fy fan tänkte jag, det går ju aldrig. Tänkte att den enda motivationsfaktorn som kan hålla mig kvar på banan är att Martin Larsson snart kommer bakifrån – tänkte att kommer han så ska jag försöka kriga och spurta sista 5 meterna. Sen ville jag träffa farsan som stod vid 7 km kvar.
Ut på sista varvet kom ena Nordströmbrodern från Grums sakta förbi och honom tappar jag 6 minuter på bara sista 9 kilometerna. Vid 7 km kvar stod då farsan och han undrade var jag tog vägen då folk som jag legat minuter före redan vid 5 km hade passerat för längesen. Stannade och pratade med honom och masserade hållet ett tag. Han tyckte det var tråkigt då han sett vilken fin form jag va i. Jo fy fan sa jag, detta är skandal att det händer just idag och jag är ju inte ett dugg trött. Sa till farsan att nu kommer Martin Larsson när som helst och springer förbi mig innan jag stapplade vidare. Varje uppförsbacke var en grym pina både upp och ner både för kropp och psyke. Kände mig som ett jagat och skadeskjutet djur.
I Abborrbacken som jag knappt märkte av då jag som sagt gick i träningsfart kom Bill Impola och mosade förbi. Grattis Bill till ett fint lopp och att du fick krossa mig ;-)! Nu var det ju inte långt kvar men smärtan var totalt olidlig men några minuter till kan jag väl stå ut när jag kommit ända hit tänkte jag. Ska aldrig springa i detta skick igen tänkte jag flera ggr. Vid ca 3 kvar stod en kenyan parkerad, jaha tänkte jag, tydligen någon mer än jag som haft det kämpigt. Med ungefär 2 km kvar fick jag se en kille som sprang ännu långsammare än jag gjorde hur det nu gick till då alla andra jag sett passerat mig och sprungit snabbare sista 16 kilometerna. När jag kom närmare så fick jag se att det var Oskar Svärd. Vasaloppskungen. Han var helt väggad, kom igen nu Oskar snart i mål nu sa jag när jag passerade men han var knappt vid medvetande. Efteråt när jag pratade med honom var han nog en av få som var ännu mer besviken än jag. Han hade också som mål att komma runt 1,50, helst under då han sprang på 1,50 precis för några år sen.
I mål kom jag otroligt nog till slut dock på ett mkt brutalt och smärtsamt sätt, det trodde jag aldrig vid 14 km kvar. Har ont som f.. fortfarande och kan knappt ta djupa andetag. Vilken j.. skit! Måste verkligen gå till botten med dessa problem för jag kommer inte utsätta mig för detta igen. Det var värre än värst denna gång. Smärtan är grym, även idag. Det är förmodligen någon muskel som krampar stenhårt vilket gör att jag inte kan andas ordentligt. Hade inte över A1 puls andra halvan på loppet trots kuperingen då det helt enkelt inte gick att springa i backarna och att inte kunna släppa på utför var inte roligt.
Försöker jag ändå hitta något positivt så är det att jag hade en superform, lyckades med det iaf. Tror jag haft stora möjligheter att absolut vara i paritet med min målsättning om detta inte inträffat, energin fanns där för att springa bra hela vägen i 30km, enda jag känner av idag är magkrampen. Benen är pigga. Vätskelangarna Farsan, Johan och Morgan var helt suveräna. Kanon! Och mitt krigande kan ingen ta ifrån mig, folk som såg mig flera ggr frågade om jag inte skulle ge mig snart eftersom det inte gick längre men har jag åkt ända hit så ska jag fan i mål sa jag, den inställningen hade jag igår. Gick ända in i kaklet kan man säga…
Idag sprang jag Klubb Mästerskap i orientering. Eller sprang, jag kunde inte springa då jag hade så ont av hållet vid varje steg och efter dryga 300 meter kom jag knappt framåt så jag fick bryta efter 3 km. Förstår idag inte att jag överhuvudtaget klarade att motivera mig att springa nästan 18 km såhär igår. Måste varit totalt hjärndöd men en upplevelse jag garanterat aldrig glömmer blev det!
Jonas: När det gäller sådan människor som Kenneth (han heter säkert något annat) som försöker trycka ner andra människor för att de själva ska ”må bra” på något sätt så är jag inte vidare politiskt korrekt i mina svar men ni som känner mig vet vem jag är och vad jag står för. Har satt två spårhundar på hans ip-adresser så det kanske kommer fram vem det är! Vore riktigt trevligt.
Hade inte Oskar och Martin också haft lite sämre dagar så hade jag aldrig haft dom bakom mig, deras kapacitet är klart bättre än vad de gjorde i lördags.
Jag är faktiskt glad i efterhand att jag inte gav mig i det läget, det tror jag många hade gjort!
Håller på dig ja LO! Sådan som Kenneth vet inte vad dom snackar om och har förmodligen något form av problem. Inget att bry sig om men skulle njuta om du gav han en omgång. Tycker förresten det var grymt starkt att slå exempelvis Oskar Svärd och Martin Larsson, långloppspeciallister. Även fast du springer med håll. Du är väl nästan tyngre än dom också vilket borde betyda att du har en jättestark motor. Kör hårt, nästa år vet du hur banan är mm.
Ja tjena!
Bra mkt tuffare än dig lär jag nog vara som inte ens vågar skriva ditt namn men det är troligtvis inte så svårt, det är nog de flesta skulle jag tro.
Det är en jävla skillnad på SM – guld och SM guld kan jag upplysa dig om. Att ta ett i löpning är troligtvis något av det värsta man kan göra. Allt måste stämma, genetiken, träningsviljan, du måste lägga ner dig sannslöst mkt i många år mm. Att ta det samma i segling, what ever är en jäkla skillnad, det går inte ens att jämföra i teorin.
Menar du då att jag ljuger om mitt håll, det var nog hundratals efter banan som uppmärksammade detta då jag stannade typ 8ggr och även pratade med folk. Jag skriver vad jag upplever på loppet inget annat, du vet ingenting om detta eftersom du inte var med. Men visst hade det varit bättre att kliva av än enligt dig som har en massa kompisar som sprungit hur fort som helst fullfölja loppet oavsett resultat.
Klart man ska ha skit för det…
Skriv nu vad du heter och var du bor så vi kan prata om detta på riktigt. Vore trevligt!
Oj vad tuff du är, man blir rädd. Jag är bara allmänt idrottsintreserad och jag lovar att jag ska vara en av dom första att gratulera dig när du presterat ngt utan att skylla på håll, dåliga skor, otur med vädret mm. Vrida nacken av dig, haha träna istället å koncentrera dig på det och kom inte med dåliga bortförklaringar. Jag tycker också det är kul med idrott men har bara ett SM-guld sä jag kanske inte vet vad jag pratar om då jag inte vunnit Dotteviksrundan, ngn löpare är jag inte och kommer aldrig att bli, men jag önskar dig lycka till! Tyvärr känns det som man läser en mellanstadieelevs funderingar när man läser din blogg jämfört med andra idottsmäm. Dina svar till mig visar ju också vad du är för typ av människa.
Du, eftersom jag är från Gunnarskog så borde jag givetvis vara SD-anhängare men är långt därifrån. Din IQ ska vi inte prata om då din egen kapacitet både fysiskt och psykiskt verkar vara väldigt liten då du sitter på internet och kritiserar folk som tycker det är kul med idrott. En blogg har väl alla idag oavsett vilken kapacitet man har i löpning, häng med i utvecklingen!
Vad tror du alla bloggare som aldrig någonsin i sitt liv skulle klara att springa ex lidingöloppet på under låt säga 3h tycker, är man för dålig får man inte skriva blogg? Vem är du och vad heter du och var bor du, lilla elaka människa?
Ångrar vad jag skrev nedan. Ska fan vrida nacken av dig!
Är du Sverigedemokrat också eller ligger din iQ bara väldigt lågt som inte tål lite kritik? Du borde väl inse att alla sporter går framåt men löpningen verkar stagnerat mycket. Du är välkommen att skalla ner mig om du vill det verkar moget.Jag försöker bara påpeka att det känns bara lite löjligt med en egen blogg när man presterar så lite. som om man vore en stjärna när man presterar tider som inte håller ett dugg i en nationell konkurens ens. Du verkar fruktansvärt omogen för att vara en sån stor stjärna.
Du Kenneth, du vet ingenting om någonting så dra åt helvete totalt och får jag tag i dig så borde jag skalla ner dig så du aldrig kan säga något elakt till någon mer människa i hela ditt liv, ditt jävla troll. Mespropp som inte vågar skriva ditt namn!
Men visst sprang man fortare förr, det gjorde alla. Allt var bättre förr, iaf löpare i Sverige och även träningen och man var garanterat också hårdare mot sig själva och fler höll på.
I en match med dig och dina kompisar som sprang lidingö på 1,40 skulle jag dock spöa er allihop om ni så var 3-4 st. Fjant!
Att jag skulle komma längre än halvägs trodde inte jag heller Tore. Men det kan verkligen hända vad som helst på detta loppet, det stod landslagslöpare efter banan och var helt däckade på flera ställen.
Pratade med Tommy igår och han berätta om sina Lidingölopp. Verkligen inte alla som kommer under 2h så det var gott jag tog den gränsen fast det var besvärligt =). Kör Nattjakta Magnus…
VVOK tröjan syns mitt i fältet Lindmark, det var typisk att det skulle bli så krångligt för Holmstrand och jag då sista veckorna indikerat nått annat men sånt händer. Det är bara idrott…
Mina kompisar sprang fortare på 90-talet i riktigt dåligt väder än vad du gör nu. Har spårläggningen ändrats eller har Lidingölppet förlängts? Lägg ner bloggen tills du börjar prestera något eller spring och motionera i det tysta.
Såg att Tommys tid från -94 klarade sig. (Plats 198)
Själv klarade jag inte 2 timmar enda gången jag försökte.
http://www.lidingoloppet.se/resultat/1994/resultat_1994.pdf
Imponerad av att du lyckades ta dig i mål trots allt. Bara att vänta ett år till nästa lopp och ta revansch!
Tough shit! Det var ju bedrövligt att det blev sådär.
Och näsblod för Martin…hur kom det sig? Visst hade KJD något sådant ifjol?
Tyckte jag såg dig svischa förbi i starten de visade på sportspegeln…
Håll/kramp (eller milterhogg som det heter på svenska) är något även jag kämpar med i perioder, trots min relativa snigelfart.
Med perioder menar jag flera dagar upp emot 1 1/2 vecka.
Hoppas du kan komma på vad det beror på för just dig – det finns ju så många teorier.
Jag kan bombardera dig med några orsaker jag tror påverkar mig när vi råkas nästa gång – om gåtan inte är löst så att säga.
L-O!
Du var bättre än mig, då jag i mitt första Lidingölopp bröt med håll efter drygt halva banan. Hoppas att du tog med dig något positivt av detta ändå, men denna krampsmärta är inte godartad i ett sådant lopp, där utförslöpningen betyder mycket.
Att du hade lätta ben var viktigast, orsaken till hållet kan vara svårt att avgöra, då flera teorier finns. Men som sagt – benen var lätta…