Sen jag skrev här senast så
har det hänt en hel del. På tävlingsfronten började jag midsommar i Torsby och
Borejoggen. Kändes vid start att benen inte var med i matchen alls så det blev
bara att försöka ta sig igenom. Verkade som benen inte pallade asfaltslöpning,
som en typisk gammaldags orienterare som bara springer i skogen. Förhoppningen
var att en vecka senare vara i bättre slag på Arvika Stadslopp. Lite bättre var
det och benen höll i 3 km istället för 300 meter i alla fall. Fick ge mig mot
Henrik Örnstedt som sprang bra och eftersom jag inte var i närheten av att
springa utför som man gjort tidigare så kunde jag inte ta ikapp där heller även
om jag närmade mig lite på slutet. Kändes som det var spänst i benen som fattades
mot när man var i bra form. Dagen efter så åkte jag ner till Myrvarvet i
Holmedal där jag fick stryk mot en hårdsatsande Göteborgskille som sprang
riktigt bra. För ett antal år sen så sprang man ca 1,45 min fortare på dessa 7
km och då var det skogsstig längre än idag då det är lite ny grusväg så banan
är snabbare nu men ändå var man en bit efter sig själv så att säga..

Nu är det ju så att jag i år
kanske har tränat högst 30% av vad man gjort tidigare säsonger så det är klart
att det märks på resultaten och löpformen. Tycker man kännt det allra mest när
man ska springa fort på hårt underlag för i skogen tycker jag att det finns
ganska mycket kraft kvar ändå. Och i rejäl skog gick första Hiernmannen. Banan
gick uppför och uppepå Ingersbyberget. Fin och hård kuperad terräng. Riktigt
tufft att köra där men det passade kroppen bra. Var loss mot kontroll 5 men
saktade in mot 6:an då det verkade vara
en diffus kontroll, så det blev en klunga igen. Sista två kontrollerna ökade
jag på farten och kontrollerade täten för att vara först in eftersom det är en
del prestige.

Resultat Hiernmannen: http://eventor.orientering.se/Documents/Event/23597/Resultatlista

Helgen efter åkte jag ner
till Värmskogsloppet. Riktigt trevligt lopp vid fotbollsplanen i Värmskog.
Kändes lite skumt nere i vänster vad men kroppen var piggare och spänstigare än
på länge så det var lovande. Startade och studsen i benen var där. Övriga
startfältet släppte fast jag inte tog i alls, utan benen gick av sig själv.
Kände efter ett tag att det stramade nere i vänster vad och så blev det värre
och värre och sen small det. Fick hoppa tillbaka på ett ben. Kändes riktigt
tråkigt då jag äntligen kände mig rappare i benen igen och hade tänkt mig träna
mera igen under sommarn. Så nu är jag skadad men får väl hålla igång med annat,
har tränat lite styrketräning och får väl så småningom försöka cykla lite…