Tycker all löpning känns som om jag befinner mig i en myr just nu…Brunskogsloppet avgjordes idag. Många deltagare var det, säkert en bra bit över 100 st. Tio kilometer kontrollmätt bana med varierat underlag på en del asfalt, terrängstig och grusväg. Ett riktigt fint arrangemang. Banan skulle vara lätt men jag tycker den var ganska tung. Blev en del motbackar ändå både i skogen och på väg/grusväg. Med tanke på hur kroppen fungerar just nu så blev den också ännu tyngre. Var ett rejält lerigt terrängparti på en hel del kilometerar man skulle över med bla en åkerpassage mm, där gick det inte fort och man halkade nästan hela tiden. Tror många hade det tufft där. Så banan var minst sagt varierad.Ett steg framåt mot senaste tävlingen var det ju iaf, jag kom runt hela banan. Yes! Men det var nätt och jämt, hade precis samma känsla i kroppen även detta lopp som i senaste (DM 10000). Vid 4 kilometer tänkte jag kliva av då kroppen kändes helt knasig men tänkte att jag kan ju inte kliva av i ännu ett lopp då är det ju riktig katastrof. Kanske var det egentligen dumt att fortsätta när det känns som det gör, vad vet jag? Nu har jag iaf ont i varenda liten muskel i ben, rygg och mage. Känns helknasigt faktiskt för så brukar jag aldrig känna annars och det är något som spökar med mig just nu, frågan är vad? Konstigt nog så körde jag intervaller i onsdags med ganska ok resultat och bra känsla, hade bla 2,52 på en lite snabbare tusing och sen en intervall på 2,15 på 800 och sen blev det 5×800 i strax över tröskelfart.

Klubbkamraten i Göta Leif Sjöström, vann överlägset och ohotat på ca 33,50 vilket var riktigt bra på denna banan när man bromsades rätt så ordentligt i det småtekniska skogspartiet på den regntunga banan. Själv var jag väl ca en minut efter och det är ju långt ifrån lika bra men känslan var grymt mkt sämre än den tiden. Känns som jag knappt rörde mig framåt. Blev spurtstrid om andraplatsen och som tur är verkar iaf snabbheten fungera hyffsat trots att jag får slita som en gris för att ta mig framåt. Var med Leif i ca 4 km. Jag märkte redan efter 1,5 km att det var samma skumma känsla i kroppen som på DM och förstod som sagt vart det skulle barka.

Många andra sprang dock bra tycker jag. Julle och Köla-sonen Sjögren hade en fin duell igen. Gert var nöjd. Min store tjocke bror var också med och han kom ju runt riktigt fint och slog ju många vilket imponerade. Undrar om han får träningsvärk?? 😉

Hoppas kroppen fungerar bättre snart iaf och att det inte blir en långvarig svacka. Vad nästa race blir är ännu inte planerat. Kan bli orientering. Beror lite på hur kroppen känns närmaste veckorna..