Fm. Jogg med Holmstrand 1.00h
Kv. Orientering. En del A2. Totalt 1.11h. Fruktansvärt tråkig terräng,bana och ja allt i princip. Lockar inte några nya till sporten att dra ut dom i den här skitterrängen med en karta som inte stämmer ett skit. Nya hyggen överallt, gamla hyggen som nu var mörkgrönt (dålig framkomlighet). Ingenting stämde. Alla var arga och besvikna. Inte minst jag som hade räknat med snabblöpta banor på Morokulien. Fick det mest svårframkomliga jag upplevt istället, grattis! Var på väg att bryta efter varje kontrolltagning men hittade inte något lämpligt ställe att kliva av så det blev en fortsättning varje gång. Fick ont i benet igen också. F.. Blir aldrig några mer såna här missärer för min del i fortsättningen. Inte en chans..
Det bästa var dock gubben som kom ut ur sitt hus när vi var på väg ut från helvetes-skogen med bil. Ett riktigt skumt ruckel bodde han i och skum var han personligen med. Han stoppade oss. Han var faktiskt riktigt hotfull också. Tyckte synd om Andreas (som är världens snällaste och lugnaste) så jag var nästan tänkt att gå ut och ta gubben ett tag. Då säger han surt: – Kör sakta, jag har faktiskt en katt där inne i huset. (jag tänkte – och? va fan menar han, har han en tiger därinne eller?) Och barnen ligger och sover. (jag tänkte- inte kan han ha barn, vem vill vara ihop med han och hur ska dom barnen bli i såfall? Vilken jävla farsa, säkert en sund uppfostran. Han verkade kapabel till det mesta) Till saken hör ju att Andreas körde jättesakta och hans bil låter inte det minsta. -Jadå ska köra försiktigt säger Andreas! Ta´t lugnt nu säger gubben surt när vi åker.
Till saken hör att gubben skrek något åt mig när jag sprang förbi där också på ”racet” 20 minuter tidigare – trodde han hejjade på mig men det var troligtvis något otrevligt han skrek istället med tanke på hur han var. Hade jag hört det hade jag antagligen sprungit över honom eftersom jag var så arg på benet, banan och kartan.
Han borde ju var glad och tacksam ikväll gubben att han slapp bli nedsprungen istället för att sitta där och sura…
=) Det är därför sprintnormen passar mig bättre. Ingen risterräng, vill ju inte slå sig blodig på en träning direkt. Till och med Eivind Lande var så besviken efteråt (han bröt) så det gick inte att prata med honom. Han är en riktigt bra orienterare (topp 10 på Norge mästerskapen några ggr) och har åkt länder runt för orientering och han hade aldrig upplevt värre (sämre) bana verkade det som. Det gick knappt att få upp ett tempo någonstans på banan. De som lägger banorna borde väl tänka på att utnyttja skogen där den är fin och terrängen stämmer med kartan. Inte konstigt det blir mindre med folk på vissa orienteringar… Är ju meningen att orientering ska var en fin sport och det är den nästan alltid men en del banläggare ”kan” ju inte lägga banor…
Skaderisken är större än träningseffekten. Då är något kraftigt fel.
Av motgångarna blir den envise framgångsrik, nytt ordspråk från Sälboda. Skog är skog och ingen terrängbana, lär dig springa som farsan så slår du allt som kan springa i skog på två ben. Kanske inte strutsar förstås – men det kanske inte finns så många kvar av dem uppe i Morokulien. Ju risigare och tätare terräng desto snabbare sprang gubben, helstöllig. Blodet skvatt kring honom ibland.
Förresten, i Morokulien skall det vara glada miner, det hörs ju på namnet. Moro-kul-igen.
Eric