OBS! Bilden på mig och Christian är från annat tillfälle när Chrille låg i tät 😉
KILTERRÄNGEN- häftigare än väntat. Måste varit Värmlands klart hårdaste tävling på senare år. Mer av allt, mer backar, mer vatten, mer kuperad terräng, mer lera osv. Stundtals var det svårt att springa överhuvudtaget. Regn och lera gav loppet ytterligare en dimension. Banan var grymt utmanande och tuff som en riktig trailrunning ska vara så det var riktigt bra.
Vad sägs om avslutningskilometerarna på de två sista varven. Bla upp på en väg som gick parallelt med slalombacken upp sedan nerför igen, efter det upp till toppen på slalombacken ytterligare en gång och slutligen löpning rätt utför till botten av slalombacken och sedan uppför hela backen som avslutning på backepartiet.
När man hade sprungit ca 24 kilometer och drog rätt in i backpartiet kan man ju i ärlighetens namn säga att det tog emot en hel del. Dock sprang jag hela vägen upp men det gick sakta, konstigt vore ju annars. Om man ser till kilometertiderna som inte är relevanta en sån här dag kan man se att ifjol på strax över 5 mils löpning över en tuff trailrunning hade jag klart bättre tid per/km än på detta loppet och då är det ändå bara halva sträckan. Det förklarar troligtvis lite grann hur hård och svårsprungen banan var bitvis. Att det regnade och var blött i markerna gjorde också att det bromsade upp tempot rätt rejält inne i skogen. Målsättningen var att öka tempot sista milen men det var helt omöjligt.
Tror inte ens Musse i VM-form hade gått under 4 min per/km på vissa kilometrar på sista slingan. Kan tänka mig att alla hade ungefär samma tempo på den delen av banan. Hade jag vetat det innan så skulle man ha kört snabbare första två varven där det gick att springa ut. Men som sagt placeringen var det viktiga, inte tiden. 
Team MAGAZINET med mig och Christian hade sällskapsresa hela vägen ända tills det i stort sett återstod 5-6 kilometer. Jag drog och Christian satt i ryggen som ett frimärke. Märkte att Chrille började få lite svårare att hänga med där det var lättsprunget, i skogen däremot låg han på samma avstånd hela vägen. Från sista vätskan och in återstod det kanske 4-5 kilometer och därifrån kunde jag öka tempot igen eftersom det var finare terräng där det gick att springa ut. Samtidigt som Christian stumnade piggnade jag till så det blev faktiskt över 5 minuters marginal mellan oss i mål. Men det bästa var givetvis att det blev dubbelt MAGAZINET i topp på en trailrunning i Värmland.
En riktig kul tävling som går till historien som det tuffare i Värmlands löparhistoria skulle jag tro. Många var kommentarerna efteråt: -Lidingöloppet var ju ingenting mot det här, var det flera som sa. Bla. ”Börs-Lennart” Eriksson som hoppas ha ungefär samma tid i Lidingö som här.
PRELIM. RESULTAT HERRAR 25 KM (5 första till mål)
1 165 Lars-Olof Gävert Magazinet 01:51:32
2 159 Christian Nilsson Magazinet 01:56:39
3 164 Tom Pedersen IF Göta 02:02:24
4 166 Lennart Eriksson SISU Forshaga 02:02:54
5 163 Tony Quanz SISU Forshaga 02:07:13
