Blev visst ännu en dag då turskidorna fick bekänna färg. Hade inte tänkt mig ut idag men eftersom solen bröt igenom molntäcket och jag inte började jobba förrän 15.00 så tyckte jag det skulle vara synd att inte passa på att ta en tur. Åkte upp till farsan och knallade sedan upp på Abborrtjärnshöjden/Lönnhöjden. Solen värmde skönt i ansiktet och lite svettig blev man allt på uppvägen trots att man tog det lugnt. Som jag sagt tidigare så är skogen och terrängen ganska fin. De enda spår man ser däruppe vintertid är gamla spår från mig, farsan, brorsans hund, ett lodjur, en räv och en grävling som har kommit ur sitt bo alldeles för tidigt.
Toppenväder och härligt frusen snö var det när man kom upp på höjden. Va riktigt fint att ta sig fram överallt. Längesen man övernattade ute nu så det får faktiskt bli snart känner jag. Saknar det grymt mkt.
Intervjun med mig på trailrunner.se kan ni läsa här
Nu ska jag ge mig av och hjälpa talangerna i Fiskeviks IF´s herrlag med lite löp/snabbhetsträning. 20.45 börjar deras onsdagsträning i gräshallen. Vad är det för vansinnig träningstid egentligen kan man ju fråga sig?
 |
 |
 |
 |
