Började morgonen med ett ”310-pass” tillsammans med Juhlén. Fint väder och fin terräng. Var ruskigt trött i kroppen och då kändes stigningarna som dyker upp på detta passet ganska tuffa. Kom knappt uppför knatten idag. Sen blev det lite bättre på slutet av passet men fortfarande kändes det som om man var ”på gränsen” till överbelastning. Kan bli lite reaktioner när man ligger på en hög totalbelastning. Har haft ganska hög belastning både på träning och annat ett tag nu. Jobbat i stort sett dygnet runt ons-fre och slutade 01.00 inatt. Det gäller att räkna in totalbelastningen på kroppen dessa dagar och inte bara se på ”träningsbelastningen”.
 |
 |
Min lediga tid tillbringade jag sedan på Sjövallen i Fiskevik. Hemmapremiär. Hamnade i omklädningsrummet med mina gamla lagkamrater. Kändes precis som vanligt förutom att man inte var ombytt som för 5 år sen. 2-1 till Fif. Kan säga som så att hade de inte haft Hasse-man i målet hade det blivit 2-3 istället. Matchens klart bäste spelare och Västvärmlands klart bästa målvakt, lätt hela Värmlands också om han tränat lite mer. Grym potential..
Va tveksam till att träna något mer idag med tanke på känslan men kände att jag ville rasta benen lite lätt och ville helst följa planen. Man kan också lura sig själv ibland för det kan vara så att tröttheten sitter mer i skallen än i kroppen. Man klarar också dubbel så mkt som man tror själv.
Så ikväll körde jag ett lätt pass, 8 kilometer i terrängen uppe hos farsan. Då va formen istället riktigt brutalvass. 115 i puls på 3.50 fart låg jag på när jag kollade klockan då jag tyckte det kändes som det gick lite för fort. Jaja, säkrast att dra ner farten, misstänker att jag kanske blev dopad av grislukten uppe hos farsan! Jordbrukarna hade nämligen blåst på med samtliga dyngspridare på åkrarna där uppe. Luktade svin kan man säga! Ett riktigt grispass…
