Bild tagen i närheten av Storkasberget

Följde veckans planerade träning till punkt och pricka. Formeln är att skriva ner det man ska genomföra. Det rullade på ganska fint. Igår (måndag) var jag i Forshaga med IF Göta gänget och tränade ett lätt pass där och sedan hade vi lite snack kring vinterns aktiviteter. Löpar-Nisse (Lars-Erik Nilsson) var där och berättade om sin träning när han var elitaktiv på -80 talet. Det var intressant. Han tränade ungefär det dubbla mot vad jag gjorde denna veckan, varje vecka. Grymt. Bla tog Lars-Erik 6 SM-guld i terräng i följd på 12 000 meter. 1984 sprang Lars-Erik 900 mil. Största besvikelsen upplevde ”Löpar-Nisse” 1984 när han inte fick åka till Los Angeles.

ÅRET BÖRJADE HOPPFULLT för Lars-Erik med ett millopp på tiden 28,27 i Florens, endast sju sekunder över Internationella friidrottsförbundets kvalgräns. Anders ”Pampen” Borgström samtalade med SOK (Sveriges olympiska kommitté) och hade med sig deras rekommendation så om Lars-Erik gör 15 sekunder bättre än i Florens så blir han OS-aktuell. I DN-galan sprang Lars-Erik milen på 28.09. SOK struntade i det formbeskedet. ”- Det var den största besvikelsen under mina år som aktiv. Mitt namn fanns inte med när SOK kompletterade OS-truppen. Jag hörde det i sportradion…”

”- Jag stack ut i skogen och sprang. Där stötte jag på löparkompisen Tore Axelsson (också enormt bra löpare). Han visste hur hårt jag hade satsat för att komma till Los Angeles. Vi började gråta.”

Det var inspirerande att höra Lars-Erik berätta om sin träning, hur man skulle tänka och lägga upp träningen. Fanns nog en hel del som man kunde plocka in i sin träning för att forcera skogen bättre.

För övrigt kan nämnas att Martin Holmstrand tränas av Lars-Erik just nu och han verkar tycka det är ett genomtänkt program han följer. På söndag körde jag , Martin H och Sören Persson en Blanka pannan tur från Agneteberg, Högvalta, Speked, Vassvika, Graninge och tillbaka till Agnetberg. Strax över 25 kilometer. Sören var het när han kom tillbaka till skogarna kring Arvika så han drog upp tempot lite ibland. Typiskt juniorer, eller för den delen veteraner…