Har blivit två dagar i rad som jag och farsan har åkt skidor på Byamossarna. Fina spår. De har kört några extraslingor på myrarna också så det är helt perfekt. Känns lite ringrostigt i skidtekniken men det blir nog bättre. Hyfsat fint flyter man fram i alla fall men det känns att stakmusklerna inte är vad de har varit en gång i tiden. Farsan kör som alltid med GIK-byxorna från 60-talet. Han åker inte helt kasst heller för att va 72. Det driver på bra. Han blir liksom aldrig trött flåsmässigt utan det är lokalt i muskeln han blir sliten ”om” han blir sliten. Tänkte jag skulle vara lite hårdare jag också så jag sprang hem till farsan efter skidåkningen idag.
De var överlag hårdare förr. Ingen som fick hungerklubban på den gamla goda tiden. Var förresten på 90-årskalas för ett tag sen då Karl-Uno Richardsson fyllde år. Det va trevligt. Fick också en bok som KU skrivit om hans minnen i livet. Det var kul läsning. Massor med inspiration och det jobbades 10 timmar om dagen i skogen eller på jordbruket och tränades på detta. När de åkte på en skidtävling i Skillingmark så började de med att ta sig ner från Boda till Värmelns is med cykel och skidor på släp – därefter – cykel över isen med skidorna på ryggen till Edane – tåg till Arvika – tåg till Koppom – gång/skidning fram till tävling – tävling – samma resa hem. Lite skillnad mot den kille jag hörde på sporthallen här en dag som sa ”- Det är så jobbigt att knyta skorna så jag skiter i det idag!”. Skrämmande. En del är så veka idag så de blir handikappade utan att behöva vara det.
