Passade på att packa ner ett par smörgåsar i ryggsäcken och drog ut i skogen och lunchade under veckan. Lite varm choklad och en halv chokladkaka på detta så var den dagen räddad. Riktigt fint överallt i skogen där jag tog mig fram. Gick upp på Gallberget med turskidor och korta stighudar och sen drog jag av stighudarna och åkte ner. Blir någon skillnad i tidsdifferans upp och ner på detta viset. Enda spåret av människor på Gallberget var de igensnöade spåren efter min och Sörens löptur i december. Annars så var det ett skoterspår som jag följde en bit. 
Älglega mitt uppe på Gallberget
Uppe på Gallbergets topp hade älgen haft en av sina legor mitt för bästa utsiktsplatsen. Han passar nog på när det inte är så många besökare nu på vintern som stör och njuter av lugnet i skogen.
Det här kallar jag riktig lunch i skogen. Lyx!!
Utsikten från Gallberget är magnifik och jag kan verkligen ge er ett råd att ta er upp hit sommar som vinter då det verkligen är mödan värt. Lätt man blir hemmablind men naturen i Arvika kommun är verkligen vacker på många ställen. Det behövs egentligen inget mer än en lunch ute för att upptäcka det. 
Harspår på hartjärnet, det passar ju riktigt bra, här trivs den nu vite eller lite blågrå skogsharen säkert bra. Eftersom haren endast kan ta sig fram med hjälp av språng pga dess långa bakben får spåren ett karikaristiskt utseende. Spåren brevid varandra är avtryck av bakfötterna och de efter varandra är från framfötterna. 
Skuggan från det värsta rovdjur som världen någonsin hittills skådat. Man blir nästan rädd bara av att se skuggan från denne ödeläggare. Förmodligen också den enda arten med biologisk grundad moral och samvete. Trots detta är denna varelse den allra största faran för dess egen och andra arters existens här på jorden.
