Har varit och hälsat på hos Maria några dagar. Hon är strax
klar med sitt pluggande i storstan och flyttar strax tillbaka till
Värmlandsskogarna. Under tiden jag varit här har jag försökt mig på lite
sprintträning (sprintorientering). Det är nämligen DM i sprint i Koppom med OK
Hierne som arrangör nu på lördag. Efter två raka andraplatser är endast
guld gott nog och allt annat är ett misslyckande. Genrepen tydde tyvärr inte på
särskilt stabil orienteringsförmåga men hoppas kunna skärpa till mig på tävlingsdagen.
En av träningarna fixade Maria åt mig runt åsen uppe på Fiskartorpet. Vid Fiskis,
som det ibland kallas, byggdes en av Sveriges första hoppbackar på 1890-talet som
kallades för ”självmördaren”. Där fick jag försöka ta mig fram på ett
bra sätt men det var inte lätt både fiskare och rådjur störde koncentrationen
då jag plöjde fram i terrängen.
Dessutom så provsprang jag tillsammans med Maria idag
Lidingöloppets sista mil. Har inte sprungit banan tidigare så det var spännande
att se hur det såg ut sista biten då tanken är att köra loppet till hösten. Var
rena motorvägen, skrämmande att kalla denna terrängtävling. Den beryktade
Abborrbacken var ett skämt. Vore roligt att ta med dem som tycker Abborrbacken
är tung på 310-rundan så de får stifta bekantskap med riktiga backar. Dock så
blir den såklart hård med 2,5 mil i benen men nyckeln att springa ok i detta
lopp är att få ett flyt både uppför och utför alla backar efter banan.
Det kan nog bli en intressant sprint på lördag då informationen
som gått ut säger:
”Tävlingsområdet består av tre skilda terrängtyper.
Inledningen sker i starkt kuperad skogsmark med uppvuxen granskog (samt en del
tät ungskog som kan undvikas). Mellanpartiet går i samhället och även där är
det kuperat för de längsta banorna. Avslutningen går i en stor fårhage med ett
glest björkbestånd och helt öppen sikt. Några bäckraviner bidrar till gör att
det finns gott om kurvbildsorientering även här.”
