Idag var det dags sprint-DM i Koppom. Rena hemmaplan även om jag inte kände till terrängen. Kände mig laddad innan start och hade bestämt mig för att ta det lugnt i början och komma in i orienteringen. Löpmässigt hörde jag till förhandsfavoriterna men visste att orienteringen blir den avgörande faktorn då jag räknade med att orienteringen var lite svårare än de två senaste åren då jag varit 2:a. Och jag hade rätt i det avseendet. Taggade till inför start. En liten krok på första och sedan rakt på 2:an. På väg till 3:an läser jag på något sätt sänkan som höjd och springer förbi kontrollen jag ser (som är min) eftersom jag vill ha kontrollen på andra sidan. Tar en minut innan jag upptäcker misstaget och när jag ska över sänkan och ta kontrollen så kommer Göran Grevelius som startar 1 minut efter mig. Han hörde också till favoriterna och jag visste nästan att loppet här var kört då en minut är en evighet i sprintorientering. Försökte springa på men tekniken hämmade löpfarten. Fick någon lucka till 11:an då jag tog ett annat vägval till kontrollen än Göran men såg inte riktigt var jag skulle sedan och kunde inte springa på så han kom snabbt upp i rygg igen. När vi kom in i slutdelen av banan så kunde jag inte orientera tillräckligt fort så jag fick finna mig i att ”ligga” i rygg mesta delen av det partiet. Så jag slutade alltså på en fjärde plats exakt en minut efter.

Upplevde orienteringen klart mer teknisk detta år mot tidigare och det var inte till min fördel men banan var kul. Vore intressant att springa om den och se vad man skulle få för tid. En rejäl skillnad skulle jag tro och det visar att det fattades en hel del i orienteringen. Ja, ja bara att bryta ihop och komma igen. När jag joggade ner var jag ganska besviken men som ett tecken från ovan så mötte jag en dam i en elrullstol. Då tänker man att man ska vara glad att man överhuvudtaget kan springa.

Karta