Igår körde jag Brunskogsloppet i Edane. Runt 100 deltagare kom till start i andra upplagan av detta trevliga arrangemang med initiativtagare och tävlingsledaren Gunnar Grahn i spetsen. I år var bansträckning lite annorlunda och enligt mig betydligt tuffare. Frågan är om inte banan tillhör de mest krävande 10 kilometrarna jag sprungit faktiskt, igår kändes det onekligen så. Värmen gjorde säkert sitt till också. Dessutom hade hällregnet dagen innan gjort terrängen riktigt tungsprungen. 
Startskottet gick och min förhoppning var att ha lite piggare ben än på Häljebodaloppet förra helgen och det hade jag också, trots en ganska tuff träningsvecka men 2 lugna dagar gjorde susen. Tanken innan var väl att ville någon springa fort så skulle jag försöka hänga och sedan spurta sista biten. Efter startrusningen som blev klart lugnare när starten var i en uppförsbacke så blev det strax jag och David Sjögren i täten. Därefter harvade Juhlén på bakom. David hade fått upp självförtroendet ordentligt eftersom han hängde mig i Häljeboda och var taggad i början. Första kilometern gick strax under 3,10 och då är det ändå en hel del upp och ner så det var en snabb öppning men den kändes hyfsat kontrollerad från min sida ändå. Skönt att känna att segheten var så gott som borta iaf.
Andra kilometern gick också snabbt. Där blev jag ensam i spåret och fick försöka borra själv i täten vilket inte var helt enkelt. Hela tredje kilometern är i stort sett en enda lång slakmota och riktigt tuff så där gick det inte fort. Sen dyker man in i skogen och där var det tungt men jag höll väl ändå upp farten, klarade dock inte springa mig riktigt flåsig eftersom det är stundtals knixig löpning. Höll på att stå på näsan några gånger. När jag sedan kom ut på grusvägen/asfalten igen var det som en vägg mötte mig i värmen och det blev riktigt jobbigt. Kände också av mina vader i det läget och det brukar jag aldrig göra men med tanke på vilka träningspass jag gjort tidigare i veckan var det kanske inte så konstigt. Nästan jag tänkte stanna och gå några ggr. Kollade bakåt och såg ingen där så då kunde jag lunka in i mål som etta. Tvåan David blev ca 2 minuter efter. Min tid blev inte bättre än 34,48 men banan är klart tyngre detta år och säkert ett par minuter långsammare än vissa andra millopp. Det ser man också på hur alla andra som var med här sprungit på andra lopp.
Brorsan kom visst runt i år också såg jag. Han sa att han trodde han kunde ta mig innan om jag hade en dålig dag men det hade jag som tur var inte.
