På onsdagskvällen kördes tredje deltävlingen av Nattjakta i Koppom. Var tyvärr inte med själv men stod på sidan med kameran och försökte dokumentera löparnas framfart i mörkret. Andreas hade gjort väldigt fina banor på sprintkartan sen sprint-DM 2010. Var för en gångs skull verkligen riktiga L-O banor och terräng så det kändes ganska tufft att inte vara med och springa men upptäckte hur otroligt kul jag tycker det är att springa i skogen på natten och kommer uppskatta det ännu mer nästa gång.<!–
WriteFlash('’);
//–>

Jag har sagt det förr men orientering är verkligen en häftig sport som har allt. Kanske egentligen den finaste av alla konditionskrävande sporter. Önskar själv att jag hade en bättre orienteringsteknik men jag tror det börjar komma lite mera nu faktiskt. Får springa lite mera med karta framöver så ska det nog bli ännu bättre. De som är vassa på orientering är verkligen grymma att läsa kartan.

Farsan är redan med och kutar nattorientering efter sin stora och allvarliga magoperation och det är oerhört glädjande. Han är otrolig den gubben, det märker man nu – hade han tränat på ”riktigt” när han höll på som mest så hade ingen hängt med i tung skogslöpning. Inte många som gjorde ändå iof.

Att orientering är en sport för de hårdaste fick Åke Dahl erfara på nattjakta då han strök sig i marken vilket resulterade i 10 stygn i ena knät och sprucken nos. Hårda bud men han är snart på orienteringsstigen igen.

Blir kanske lite mer rullskidåkning framöver tror jag, snart vinter. Dock försöker jag hålla mig på vägar där det inte är mkt trafik för det var en av orsakerna till att jag trappade ner den träningen. Det finns många idioter där ute på vägarna som aldrig, aldrig skulle ha körkort eller bil. Bilen blir ett rent mordvapen i deras händer. Höll på att bli mos flera ggr när jag åkte som mest.

Läs här vad Auklands råkade ut för

Värsta jag kommer ihåg är väl när bussen till Gunnarskog strök mig och fast att jag slog staven stenhårt i i sidan på bussen stannade han inte eller ens märkte att jag fanns. En annan dåre höll på att preja ner mig i en utförsbacke och hans bil spetsade jag i bakluckan. Han stannade och skulle skälla på mig?? Den dåren! Då brann det för mig och jag skällde ut den inskränkta Gunnarskogsbon efter noter. Då var jag grymt förbannad minns jag. Det var 2 sekunder från att jag slog sönder hela hans bil för det hade jag verkligen gjort om det gått 2 sekunder till… Så det är med livet som insats man tränar efter vägar där det finns bilister som inte tar hänsyn, så se upp och håll er på vägar med lite trafik. Kom ihåg – det är inget annat än en apa som kommer farande i en plåtburk i 100 km/h och då får man inte begära för mycket…