Har gjort en lätt utvärdering på tävlingsäsongen 2010 och jag ser att jag höjde mig en del i höst men fick inte riktigt ut det på tävlingarna pga. olika tillfälligheter men jag kände att det finns där vilket är bra när man lägger ned en hel del tid på detta. Till nästa år ska jag fortsätta utveckla mig och tror att jag nu hittat en lagom nivå på det hela i kombination med jobb och annat. Har förhoppningar om att bli snabbare och starkare även om jag numera tycker att det gott nog duger med 100 kg bänkpress. Tycker som jag alltid har gjort att en allround kapacitet är det som är mest imponerande hos en idrottare. Kommer försöka orientera lite mer nästa säsong då det är en fantastisk kul och vacker idrott som man kan ha nytta av på många sätt.
Totalt antal tävlingar: ca 50
Totalt antal segrar: 17 (41,5 %)
Totalt antal andraplatser: 12
Totalt antal felstämplat: 2 kontroller
Totalt antal träningsdagar jag trivdes: 0, skojjade bara – en hel del antagligen.
Totalt antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, vad trodde ni?
Summa Nattjakta: DNF, 1, 1, 2, 1, final tappade till 2:a
Årets roligaste tävling: Svenska multisportcupen på O-ringen tillsammans med Per Eklöf i Magazinet Karlstad. Riktigt kul att tävla tillsammans med någon annan och vi gjorde det riktigt bra med de förutsättningar vi hade innan. Fick till det helt perfekt på sprintetappen där rå styrka avgjorde före teknik. Riktigt grym kick att helt oprövad kastas in i en sprintmasstart i en liten kanot och med 5000 pers i publiken som kunde följa varje paddeltag. Ber om ursäkt till de lagen vars kanot jag högg i med åran men tävlingsinstinkten tog överhanden från förnuftet ;-).. 3 delsegrar på 6 tuffa deltävlingar blev facit och en total andraplats. En riktigt lyckad vecka. Stafett-DM i orientering var också grymt kul. Riktigt bra gjort av oss att ta medaljen och kul att tävla i lag med andra. A Blomgren och Tommy var riktigt bra den dagen.
 |
 |
 |
 |
Årets bästa form: Lidingöloppet. Hade verkligen lyckats med att få fina, lätta ben till denna tävling. Släppte på träningen 3 veckor innan och var noga med sömn och liknande vilket skapade en bra form. Tyvärr gjorde vissa omständigheter att det blev ett tråkigt slut på tävlingen men formen var där den skulle.
Årets sämsta form: Lidingöloppet där också kanske. Ett slutresultat långt sämre än förväntat och eftersom slutresultatet räknas så var det en dålig dag.
Årets bästa träningspass: Skogshuggarpassen – riktigt gammaldags träning som ger råstyrka. Något pass jag och Martin H körde inför Lidingöloppet var också riktigt bra. På våren körde jag något terrängpass med Örnstedt som var tufft och bra.
Årets roligaste träningspass: Skarskidåkning med Nilsson på Byamossarna och något av mina pass på Danshallsmyren och över gränsen till Norge. Alla pass med Christian Nilsson är grymt givande både mentalt och fysiskt. Har Nilsson att tacka för mkt när det gäller min egen prestation inom idrott. Nattjakta som jag kört mest för träningens skull är också grymt kul. 
Årets tråkigaste träningspass: När cykelstyret plötsligt gick rakt av i full sula, det var inget vidare faktiskt men det kunde faktiskt ha gått mkt värre. Maria fick komma och plocka upp resterna av mig denna fredagskväll.
Årets bästa tävlingar: Klubbens egen Elitserietävling i orientering på Ryggestaberget var grymt lyckad arrangörsmässigt. Mkt beröm för terrängen mm. Kul! Fin spurtform på Krystallmarschen hade jag. Häljebodaloppet, mycket trevliga arrangörer och underbar miljö – tog 5:e segern av 5 möjliga. Ju fler segrar desto närmare en förlust och det var nära jag åkte dit i år. Riktigt tuff och fin bana med ett bergspris. Sprint-DM i orientering var kul i fårhagen, tyvärr bommade jag bort mig. Kilterrängen gillar jag. Var också kul att köra vasastafetten i lag med en massa andra grabbar.
Årets tråkigaste tävlingar: Kilterrängen, Lidingöloppet och Bålstad halvmarathon på ett sätt. Film här med hållidioten. Tävlingarna i sig var fina och jag gillar dem och jag var i en helt ok form men jag fick håll på alla tre vilket var mindre kul. Sprang vidare ändå vilket var tufft psykiskt och jag hade smärta i flera dagar efteråt. Har nu lyckats undvika dessa problem då jag laddat på annat sätt, hoppas det håller i sig.
Årets brutalaste tävling: Lidingöloppet, kände mig som ett skadeskjutet djur och det var mindre kul när det var så långt kvar.
Årets trevligaste segrar: Multisportsprinten såklart. Krystallmarschen, Häljebodaloppet, femte segern där och fjärde raka vinsten i Kristinehamn trailrace. Woodjoggen var en rolig nygammal tävling. Kul att sänka banrekordet rejält på lilla Myrvarvet. Tre delsegrar i Nattjakta satt fint men det hjälpte inte i finalen;-)..
Årets tuffaste tävlingsdag: Började med en seger på DM i halvmaraton tillsammans med Holmstrand med bra löpkänsla, pratade hela vägen men det gick ändå inte helt långsamt. Sen blev det en lång resa till Tiomila där jag sedan sprang ”Långa natten” och hämtade upp över 50 placeringar då jag fick draghjälp av Janne Olm. Löpformen var fin och höll hela vägen (totalt 21 skogskilometer), pannlampan slocknade med 3 kontroller kvar och det blev onödigt spännande. 4h multisport och sedan omladdning till en sprintetapp samma dag var krävande, mest psykiskt ;-)..
Årets bästa känsla i kroppen: 1:a 12 km på Lidingö, kändes som jag inte börjat springa än vilket var en ruskigt skön känsla, hade goda förhoppningar.
Årets formtopp som gick in: Lidingöloppet
Årets formtopp som inte gick in: Samma som ovan då det är slutresultatet som räknas och det blev långt ifrån formen jag hade den dagen.
Årets snabbaste träningskompis: Tsappo – speciellt utför i stenig terräng.
Årets snällaste träningskompis: Tsappo
Årets smartaste träningskompis: Tsappo – Nilsson ligger ganska nära.
Årets starkaste träningskompis: MMA-mannen när han kör styrkelyft och inte är hungrig för då är han rätt klen. 
Årets största besvikelse: När jag fick reda på att farsan har cancer. Fruktansvärt tråkigt men han är stark som en oxe så vi tror det ska bli bra.
Årets bästa insikt: Det krävs omkring 10 000 h träning för att se vilken potential du har inom sporten du utövar. Ungefär ¾ delar kvar att jobba med alltså 😉
Årets tråkigaste insikt: Människa = parasit. Att i sin biologiska funktion är vi människor som lever i konsumtionssamhällen endast en parasit och att vi i detta nu håller på med utplåning av skapelsen främst pga. ekonomiska intressen. Utplåningen av djurarter på jorden är riktigt allvarlig. När en art utrotats är alla dess speciella biologiska förutsättningar att återfå den utplånade. För att djur och människor ska överleva krävs fullvärdiga ekosystem och om inte blir det till ekologiska katastrofområden där själva livsväven rämnar och inte ger överlevnadsmöjligheter för vare sig växter, djur eller människor. Idag har redan hundratals arter av däggdjur, reptiler, fåglar, fiskar, insekter och andra djur utplånats från jordens yta av direkt mänsklig aktivitet. Minst lika många står i tur med nuvarande utveckling. Rovdjuren i Sverige gillar ett fåtal lågpannor inte att man försvarar som jag gör, men jag är egentligen bara en som ser helheten i ekosystemen och jag beskylls bra mycket hellre för kärlek och försvar, än för hat och utrotningssug! 
Årets mest spännande tävling: Nattjakta finalen blev onödigt spännande men Andreas var den gladaste jag sett på länge..
Årets bästa sko: Adidas Adizero Adios
Årets sämsta sko: Icebug spirit OLX, igen. 2010 års orienteringsskor med nya ovandelen, grymt sköna och bra passform men höll inte längre än ca 8 mil för mig. Tidigare har man haft problem med att dubbarna släpper nu sitter iaf de som berget.
Årets investering: Förhoppningsvis miljöbilen från Hyundai och roybil.se, skattebefriad och liten dieselförbrukning. Snygga fälgar och halva bränsleförbrukningen mot förra bilen.
Årets lärdomar träningsmässigt: Behöver uppladdning med nedtrappning och bra sömn för att prestera. Två dagar efter ett hårt pass är jag ganska under isen. Smärtsamma lärdomar att ta med sig är också hållhistorierna. Gäller också att se till totalbelastningen på kroppen och inte bara träningar när man gör ett bra upplägg. Svårt att prestera när man jobbar till 04,00 på nätterna ;-). Det allra viktigaste är också att verkligen ha kul när man idrottar i Sverige där det (hittills) inte är på liv och död när vi strävar efter att bli bättre. Något annat som är viktigt är att tro på sig själv och det man gör!
