Ca 15 mils löpning blev det totalt på 6 dagar och inte mycket av detta var platt löpning utan det var antingen uppför eller nedförslöpning mest hela tiden. På ett av bergspassen sprang vi ex en mil på en grusväg/stig och tog då 774 positiva höjdmeter sedan var det att vända där och springa samma sträcka tillbaka med 774 negativa höjdmeter. Det var en lång nedförsbacke. Gran Canaria är belägen ca 21 mil från Afrikas kust och värmen där låg nu runt 25 grader vilket gjorde att det var perfekt att träna på morgonen och sent på eftermiddagarna. Ön är rund och vulkanisk fast det senaste vulkanutbrottet skedde för ca 3000 år sedan. Ytan är 1532 kvadratkilometer och landskapet faller ner från de höga centralt belägna bergstopparna. Långa uttorkade vattendrag och raviner sträcker sig mot kusten som ekrarna i ett hjul till en cykel. Ön har fyra olika klimatzoner. Här finns svindlande bergsformationer där vi sprang flera pass med flera tusen år gamla vandringsleder och förtrollande urskogar. Öken, bergsterräng och raviner ger häftiga kontraster och uppför bergen slingrar sig serpentinvägarna som med blotta ögat ser livsfarliga ut. Högsta berget är Pozo de las Nieves som når 1 950 meter över havet och där sprang jag och Martin upp av misstag då vi missade en led. Bergspassen var annars den riktiga behållningen av veckan. Riktigt läckra vyer men resorna dit tog lite tid då vägarna var krokiga och smala. De infödda körde som galningar på de smala vägarna, även tjejerna men vi kom in i deras tempo efter några dagar och då flöt det på bättre.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Träningen flöt på helt ok men lite skavanker i truppen blev det efterhand, började med Fredrik som låg en dag med frossa och kass mage. Sören fick ont i en häl, Martin i knäna och jag hade ont i vänster knä sista dagarna förmodligen av all monoton utförslöpning. Inte direkt ofta man löper en mil utför här hemma. Det lustiga är att jag åkte dit med en liten känning i höger knä men när jag avslutade veckan var det vänster knä som spökade. Två skor lämnade jag kvar där nere då sulorna tog helt slut efter bergsturerna. Trots att vi rörde oss i flera naturreservat så såg man inte mycket till liv. Endast två kaniner på alla kilometrar. Och tre stora fåglar som vi tror var örnar. <!–
WriteFlash('’);
//–>Sista dagen tog vi en stor katamaran-segelbåt och gled ut och njöt av havet. Omtänksamme Sören handlade åksjuke-tabletter till mig eftersom jag lätt blir sjösjuk. Dessa tog jag dubbel dos utav så jag mådde som en prins hela båtresan. Nu vet jag hur det känns att vara drogad ;-). Passet efter den trippen blev intressant. Hade inte 100% kontroll på kroppen direkt och skrämde upp en kanin ur buskarna.
Gran Canaria blev sammantaget en fin upplevelse med trevligt umgänge. Sällskapet bestod av olika personligheter som livade upp stämningen.
