Igår så fick jag en ny vän i skogen, ett ovanligt möte. Inte många som mött denna magnifika varelse i de västvärmländska skogarna. Mycket ovanligt att de rör sig så långt söderut men vid ”sork år” så kan det hända. I slutet av 70-talet ska det enligt ryktes vägar ha setts en handfull i de västra skogarna. Trodde först det var en berguv som flög över mig (1,5 m) men tyckte det inte stämde riktigt och trodde jag såg i syner när den satte sig i ett träd 10 meter framför mig med totalt ljudlösa vingslag som i slowmotion. Kollade upp fågelboken när jag kom hem och jo det var faktiskt en Lappuggla (Strix nebulosa), en uggla som är nästan lika stor som berguven. <!–
WriteFlash('’);
//–>Lappugglan har mycket stora askgrå ringar runt ögonen, med koncentriska, vågformiga, bruna streck och en halvmånformig, svart, framtill av vitt begränsad fläck på ögat. Längden är 60-70 cm och vingspannet 135-165 cm. Lappugglan häckar främst i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland även regelbundet men i mindre antal i Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna och norra Västmanland. Under rika sorkår kan den som nu observeras längre söderut. De häckar i täta barrskogar i närheten av gläntor eller annan mer öppen terräng. De bygger inte bon utan häckar ofta i andra större fåglars övergivna bon, ofta av någon rovfågel. De häckar också träd med avbruten topp och i bohålor i träd. Honan lägger ofta fyra ägg.
Den lever till största del av smågnagare. Lappugglan har en otrolig uthållighet där den sitter eller flyger och spanar och lyssnar för att lokalisera byten. Huvudets stora diskliknande utformning tillsammans med öronens asymmetriska placering fungerar som en ”hörselförstärkare” vid jakten som främst sker under dygnet mörka timmar. Lappugglan lokaliserar en gnagare och slår igenom ett snötäcke som bär en människa på 80 kg ner till ett djup på 60 cm vid ett anfall. I många kulturer har ugglan ansetts var ett klokt och eftertänksamt men samtidigt explosivt när så behövs. Detta är egenskaper som verkliga överlevnadskonstnärer måste behärska.
