Brukar inte vara i
speciellt vass under slutet av juni när man ser tillbaka i träningsdagböckerna.
Enligt tradition är man ändå i Torsby på midsommarafton och kör Borejoggen som
sista ”vårtävling”. Har hamnat på pallen några ggr förut men det har inte räckt
ända fram. Nu fanns det en betydligt bättre form vilket jag också hoppats på som
klart borde ha räckt längre än den gjorde idag och även klubbkamraten Henrik
som alltid är vass på den här banan var tråkigt nog skadad. Då var det istället
ett håll i sidan som bromsade farten. Tyvärr något som jag fått några ggr nu – tyvärr
ofta vid tillfällen då jag haft ganska bra drag på kroppen. Verkar vila en
förbannelse över den tävlingen 😉 även om jag fick ut allt jag hade i kroppen för två
år sen när jag blev tvåa trots riktigt tung kropp.

Redan vid undergången
i starten (ca 1,2 km) på första långa motbacken så kände jag att hållet smög
sig på och det var inte en kul känsla då jag strax innan och även på
uppvärmningen känt att idag har jag betydligt bättre kropp än på några veckor.
(NEJ, VA F.. är nog rättare vad jag kände då) Tänkte att nu måste jag ta det
väldigt lugnt både upp och ner till att börja med så kanske det släpper. Trots
att jag gick på A2 fart uppför sprang jag om folk hela vägen uppför backen och
var med i täten på krönet. (Var riktigt stark uppför hela banan trots att jag
inte kunde gå på max)

Utför fick jag ta
det riktigt lugnt och folk som släppt sprang om mig igen. Axel och Sjögren
mosade bl.a. om mig hur lätt som helst och de sprang fortsatt bra hela vägen. (Sprang
på tå utför och försökte dämpa stötarna så gott det gick, vilket gjorde att vaderna
var lite slitna efter loppet). I nästa lilla motlut fortsatte jag i mitt
”kontrollerade” tempo och gick förbi många och var uppe i täten igen. Hållet släppte
inte men det blev heller inte värre, kändes att denna fart kan jag hålla utan
att det blir värre, även kanske lite hårdare och det är en fart jag också vet
jag kan hålla i lång tid, (typ halvmara eller lite längre när jag är i bra slag)

När vi kom uppför
tunga kyrkbacken var det en del folk med och eftersom det bär utför sista så
visste jag att där kommer jag inte kunna springa så fort som jag vill eftersom
det är som värst utför med håll (vis av erfarenhet). Ville helst undvika att
bli 7:a. Drog då på lite, lite fortare så det inte skulle värre med magen men
ändå så att folk skulle få det jobbigt och det funkade och folk tappade. Höll
upp den farten på sista platten och det var bara Martinsson som vann som låg
kloss i rygg på mig och klubbkamraten André som hängde med en liten bit bakom.
Sedan bär det utför och i mitten på sista utförskörningen ca 800 m kvar satte
sig hållet ordentligt och då visste jag att det var kört med segerchanser då
det inte går att springa fort i det läget. Åtminstone klarar inte jag det. Har
oftast gått bra med detta problem tidigare i år när jag stretchat och värmt upp
magen lite innan, tyvärr glömde jag detta idag och då fick man lida utav bara
den men tillslut ska man nog bli klokare.

Huvudsaken var ändå
att formkurvan vänt åt rätt håll tidigare i år vilket jag hoppats på och det
hade varit spännande att se hur fort man kunde ha sprungit om man fått till ett
maxlopp en dag med likande form. Känslan var att det hade kunnat gå betydligt fortare
men det få vi ta en annan gång. Trodde någon mer skulle mosa om mig i
krypfarten jag höll sista biten men det dök inte upp någon och jag slutade 3:a,
10 sek efter.

Resultat

+ Ok form 8 (1-10)

+ Rolig bana

+ Kul med massor av folk som hejar på en

+ Lätta ben

+Kan inte springa en sekund snabbare med håll i 7 km

– Håll