Blev en intressant upplevelse på Tjörn. Vi (jag, Erik och Rickard) hade hyrt in oss
i en fin liten mysig stuga där vi hade riktigt roligt. Tävlingen började med
blixt och dunder då åskan drog in samtidigt med att simmarna fick ge sig av i
vågorna. Fy satan, glad jag stod på land, landkrabba som man är! Vår simmare
Anton mosade på bra och gick på som en valross hela vägen. Efter att simmarna
kommit upp ur havet gav sig cyklisterna ut i regnet på en 9-milatur i
regnvädret. Eftersom vi var med i ett lag (utom Erik som körde allt själv) så
var det intressant att se hur det gick för Rickard som återigen körde med en
linjehoj då resten av startfältet hade tempocyklar. Han fick en tuff uppgift
kan man lugnt säga. Första varvet gick riktigt bra men sen blev han förståligt
nog ganska trött då det var en lång sträcka att köra själv på. En tempocykel
hade säkert gjort att vi avverkat cykelsträckan betydligt snabbare. Då flera
lag satsat stenhårt och tom köpt in folk på både löp och cykelsträckan så blev
det hårda bud. Bl.a. så körde här en som var uttagen till VM på tempocykel för
ett av de konkurrerande lagen. Han snittade väl kring 47-48 km/h på de nio
milen så där var det liksom god natt.
Drog ut på löpningen i ett vakuum. Ganska långt framåt och en bit bak, hur
långt visste jag inte men enligt Erik blev det kring 20 min bakåt i mål. Tänkte
ändå se hur kroppen skulle svara och skulle trycka lite i början. Okej speed
första 5 k och det kändes som jag fick bromsa mig själv hela tiden, ingen
tendens till håll vilket kanske var mest glädjande. Efter bara ca 6-7 k var det
dock som jag fick en riktig jäv.. ”hungerklubba” i skallen och eftersom jag
inte hade en aning om hur långt det var fram till 3:e platsen valde jag att
lyssna på kroppen och bara rulla på i en ok träningsfart. Riktigt obehaglig
känsla som jag inte känt tidigare förutom i slutet på riktigt långa tävlingar (+3h).
Energin var helt enkelt totalt tömd och då är det svårt att ta sig fram.
Kroppen var inte riktigt laddad så det var nog rätt beslut för min del att inte
köra på men när jag gick i mål så hade jag tydligen tagit in på treorna
rejält så det fattades bra 2 min upp så då blev jag lite ångerfull att jag
inte körde på lite mer ändå. Vi blev alltså 4:a, 3:a i Arvika och 4:a här.
Startfältet var hårdare i denna tävling och distanserna längre men hade vi haft
en bättre cykel (tror Rickard kommer fixa en till nästa säsong) eller jag haft
en bättre dag så hade vi hamnat på pallen igen så vi är ändå rätt nöjda med
utfallet. Erik krigade sig också igenom sin första halva ironman på ett mycket bra
sätt. De mest imponerande idrottarna var de i handikappklassen som ex körde
allt med bara ett ben eller likn. Grymma prestationer. Imponerande.
