43 224 anmälda deltagare var nytt rekord för världens största terränglopp och förutsättningarna för att springa kunde inte varit bättre under helgen.
När jag fick håll efter 12 km i Lidingöloppet 2010 och därefter hade en hemsk upplevelse av loppet så bestämde jag mig för att något sådant inte skulle ske igen. Jag skulle definitivt inte springa ett Lidingölopp till med håll. När jag så drog på mig håll efter 3 km denna gång så blev jag ganska knäckt men försökte bli av med det genom att stanna, stretcha magen liggandes i diket mm men det blev inte nämnvärt bättre. Stannade där P Lagerwall stod och han tog mig över ryggen så jag fick stretcha magen men det blev heller ingen större skillnad. Vid ca 12 km stod farsan och han klämde in fingrarna under revbenen kraftigt under någon minut och då släppte det på lite men loppet var för länge sen slut och kroppen kändes även utan håll inte tävlingsbar precis som det varit i en månad nu, även om första 5 km kändes lätta. Exakt så som det varit på slutet här då jag sedan har noll krafter kvar. Försökte ta mig lite längre men vid 15 km var det bara att kliva av, jag hade aldrig tagit mig till målet. Trodde jag hade gjort mitt sämsta Lidingölopp ifjol men där ser man, allt kan hända.
Inget att göra åt och att komma till start var så här i efterhand kanske inte verkar så smart då jag gått på antibiotika och strulat med det mesta men det hade känts betydligt bättre på träningarna på slutet och ett lite hårdare pass i tisdags gick riktigt bra. Så jag trodde att jag nu var tillbaka i gammalt gott slag. Eftersom jag känner att något inte fungerar så blir jag inte speciellt besviken heller när jag var tvungen att kliva av och resan förutom loppet var i helhet väldigt trevlig och bättre uppbackning är det få som har.
Läkaren ville kolla upp mig så jag har varit där idag för EKG-test mm men oavsett så kommer jag ta ett uppehåll en månad där jag inte gör någonting i träningsväg. Fått order från andra håll att om att ska jag gå 2 meter så ska jag ta bil. Om det är överträning som en del tror så stämmer vissa symtom men vissa inte och jag tycker det i så fall är konstigt att man kan träna helt okej ändå. I o f så uttrycker det sig på olika sätt men tror själv främst att jag har något skit i systemet. ”Övertävlad” har jag nog kanske varit i någon period men nu på slutet har det varit rätt lugnt.
Får ge mig ut på lite lätta friluftsturer framöver när jag känner mig bättre.
På Lidingö så är det alltid massor med folk som kliver av från främsta ledet och det stod kenyaner och andra parkerade i skogarna så man är långt ifrån ensam att falla ifrån. En del andra stönar runt med livet som insats som kompisen Erik N gjorde. Näsblod och lika hög puls när han gick i backarna som på ett 7km´s lopp är nog inga bra tecken…
