Igår vandrade farsan vidare till de sälla jaktmarkerna. Han
fick somna in i kretsen av de närmaste. De han älskade av hela sitt hjärta. Ett
hjärta så varmt och stort. Kanske är han redan igång i en skog på andra sidan.
En oerhörd tomhet och saknad finns nu inom mig. En del av mig försvann igår och
kommer aldrig tillbaka. Som en kompis skrev på SMS: ”Vårda minnet av en stor man”. Det ska jag göra, han kommer alltid att
vara med mig. Och en stor man var han verkligen, in i det sista tänkte han på
alla andra. <!–
WriteFlash('’);
//–>
3 v efter den magoperation han gjorde mot sin dödliga
cancerform sprang han nattorientering. Jag var med honom på återbesök hos
läkaren i Karlstad några dagar senare. Läkaren frågade hur det gick med
rehabiliteringen efter operationen. ”Det gick väl lite tungt i skogen på en nattorientering men annars
känns det bra”. Jag tittade på läkaren. Läkaren stod bara och gapade, han
såg ut som en fågelholk i trynet. Han tappade hakan fullständigt men där lärde
han sig nog något nytt, de där skogsgubbarna är inte som alla andra.
När det kändes som tyngst igår gav jag mig ut i skogen några
timmar. Där pappa trivdes som bäst. Sprang rakt ut i nya marker. Tårarna kom,
tänkte på pappa hela tiden men ändå kändes kroppen så lätt, lättare än någon
gång innan. Tänkte att vad är det som händer – skjuter han på mig gubben?
Kändes plötsligt som jag fick en kraftig knuff på höger axel av någon så jag
höll på att ramla. Antingen spelade hjärnan och kroppen mig ett spratt eller…
Fått många fina hälsningar från många. Tack alla ni, det
betyder mycket. Fick ett SMS från Andreas, klubbkamrat till pappa och mig
i VVOK som jag tycker var väldigt fint: ”Han
var och kommer förbli en förebild för oss alla. Minns speciellt Blodslitet i
höstas. Hur ont han hade men ändå kämpade som ingen annan och verkligen var
glad att få vara med. Själv vek jag ner mig… Du har vårt deltagande i denna
svåra stund. Vår tid på jorden är tillfällig. Kanske är det så att vi alla
träffas igen i den där skogen… / Andreas”
Till L-O och hans familj
Jag är väldigt tacksam över att haft förmånen att känna Rolf Gävert i många år, närmare bestämt sedan 1991. Minns att Rolf gjorde intryck på mig redan vid första mötet hemma hos familjen Gävert. Upplevde honom lugn, genomtänkt och fysiskt väldigt stark. Vid den här tidpunkten hade jag och L-O inte börjat träna på riktigt än men vi var väldigt nyfikna på träning, tävlingar och gamla resultat. Rolf kunde detta och han berättade gärna.
Vet inte hur många gånger som Rolf har kört eller hämtat L-O och mig under dygnets alla timmar. Vi blev hämtade på gymmet, vid fotbollsmatcher, sena nätter i Arvika stad och efter andra märkliga hyss. Vi ungtuppar var heta och gjorde ibland saker som Rolf själv inte stod upp för men han försökte aldrig ändra på oss utan vi fick vara de grabbar som vi var. Kanske trodde han att vi skulle växa upp med tiden:)
Som vuxen har jag haft bra kontakt med Rolf. Så fort man såg honom drogs man dit. Han var alltid på gott humör och var lätt att prata med. Det som var utmärkande för Rolf var att han aldrig pratade om sina egna meriter vilket är många, han pratade aldrig illa om någon människa och han klagade aldrig. Minns första mötet med honom efter att hustrun Gerd hade gått bort -05. Det fattades mycket i hans ögon den gången men han beklagade sig inte. Samma sak upplevde jag under hela hans sjukdomstid. Aldrig en klagan under hela tiden utan jag tror han njöt av varje dag som erbjöds.
Sista gången jag pratade med Rolf var strax innan påsk. Vi satt och pratade i hans kök tillsammans med Eric. Sjukdomen hade nu tagit ett rejält grepp över hans kropp men det var ändå Rolf som satt där. Vad jag har förstått från hans närmaste så lyckades cancern ta hans kropp till slut men personligheten Rolf Gävert fanns kvar till sista andetaget. Det kallar jag styrka!! När vi satt där vid köksbordet var han svag och hade förmodligen väldigt ont men självklart ingen klagan. Tillslut reser sig Rolf från stolen och blir borta. Jag stannar kvar en stund och pratar med Eric. Efter ett tag går jag iväg för att titta efter Rolf och jag finner honom ligga i sängen sovandes. Med viss osäkerhet väcker jag honom för att säga ”hej då”:( Jag berättar för honom att han har varit en stor förebild för mig och att Mona hälsar honom så gott. Men där ändrade jag mig. Kände att han måste vara med på nästa tävling också. Och det var så vi kom överens innan jag lämnade rummet.
Rolf Gävert kom aldrig på den tävlingen och han kommer inte var med på nästa heller. Men vi som är vana att se honom längs banorna kommer nog att kunna gissa oss till vart han står i sommar. Gärna vid någon uppförsbacke någon kilometer innan målgång där solen inte värmer allra värst.
” Många blir legender efter sin död, Rolf Gävert var det innan”
Vi ses i backarna Rolf!
Tack för alla fina ord. Det värmer. Han var saknad av många i kväll på PTW (Park Tour Värmland, sprint orientering) här i Arvika. Om ni vill och kan så är ni alla hjärtligt välkomna på pappas begravning som kommer att hållas i Gunnarskogs kyrka fredagen den 8/6 11.00Kändes riktigt jobbigt att komma till tävlingen här i Arvika ikväll utan att pappa var där. Var svårt men det gick och det vet jag att han hade tyckt varit bra. ”Bara att köra!” som pappa sa. L-O
LO, Underbara ord och bilder om en mycket god vän som inte längre finns bland oss. Vi är många som saknar Rolf men kommer alltid att minnas honom som den goda glada gubbe han alltid var.
Beklagar L-O+övrig familj! Jag kommer att minnas trevliga resor till och från orienteringar med Rolf de sista åren, senast i höstas. Han var alltid lika trevlig och positiv. Synd att han gick bort alldeles för tidigt.
Beklagar L-O!Men du har en fin minnesfilm av din far att spela upp närhelst du vill. Detta kommer att hjälpa dig många gånger – var så säker.
Beklagar verkligen L-O.Jag minns Rolf som en riktig hårding med ett stort hjärta.Även om jag inte träffade på honom så ofta på senare år så var han alltid lika trevlig och pratsam när vi väl sprang på varandra.Tankarna går idag till dig och hela din familj L-O.
Får beklaga L-O!
Jättetråkigt, vem ska nu hålla stigarna öppna i Säboda-Tollersrud?
En stor man har slutat andas, men han lever kvar som förebild för mig och många andra.
Mina tankar till dig och familjen i denna stund.
//