Skidor med farsan, sjukdomen han bar på lämnade han långt bakom sig

Imorgon är det begravning för pappa i Gunnarskogs kyrka. Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma men på något sätt kom den ändå. Tiden efter pappas bortgång har varit tuff, många tankar har snurrat och gör det fortfarande. Någonting inom mig försvann definitivt med honom men jag hoppas att hitta mig själv igen. Just nu känns det svårt..

En mycket god vän, Anders Frykblom skrev detta som jag skulle vilja delge här:

Till L-O och hans familj

Jag är väldigt tacksam över att haft förmånen att känna Rolf Gävert i många år, närmare bestämt sedan 1991. Minns att Rolf gjorde intryck på mig redan vid första mötet hemma hos familjen Gävert. Upplevde honom lugn, genomtänkt och fysiskt väldigt stark. Vid den här tidpunkten hade jag och L-O inte börjat träna på riktigt än men vi var väldigt nyfikna på träning, tävlingar och gamla resultat. Rolf kunde detta och han berättade gärna.

Vet inte hur många gånger som Rolf har kört eller hämtat L-O och mig under dygnets alla timmar. Vi blev hämtade på gymmet, vid fotbollsmatcher, sena nätter i Arvika stad och efter andra märkliga hyss. Vi ungtuppar var heta och gjorde ibland saker som Rolf själv inte stod upp för men han försökte aldrig ändra på oss utan vi fick vara de grabbar som vi var. Kanske trodde han att vi skulle växa upp med tiden:)

Som vuxen har jag haft bra kontakt med Rolf. Så fort man såg honom drogs man dit. Han var alltid på gott humör och var lätt att prata med. Det som var utmärkande för Rolf var att han aldrig pratade om sina egna meriter vilket är många, han pratade aldrig illa om någon människa och han klagade aldrig. Minns första mötet med honom efter att hustrun Gerd hade gått bort -05. Det fattades mycket i hans ögon den gången men han beklagade sig inte. Samma sak upplevde jag under hela hans sjukdomstid. Aldrig en klagan under hela tiden utan jag tror han njöt av varje dag som erbjöds.

Sista gången jag pratade med Rolf var strax innan påsk. Vi satt och pratade i hans kök tillsammans med Eric. Sjukdomen hade nu tagit ett rejält grepp över hans kropp men det var ändå Rolf som satt där. Vad jag har förstått från hans närmaste så lyckades cancern ta hans kropp till slut men personligheten Rolf Gävert fanns kvar till sista andetaget. Det kallar jag styrka!! När vi satt där vid köksbordet var han svag och hade förmodligen väldigt ont men självklart ingen klagan. Tillslut reser sig Rolf från stolen och blir borta. Jag stannar kvar en stund och pratar med Eric. Efter ett tag går jag iväg för att titta efter Rolf och jag finner honom ligga i sängen sovandes. Med viss osäkerhet väcker jag honom för att säga ”hej då”:( Jag berättar för honom att han har varit en stor förebild för mig och att Mona hälsar honom så gott. Men där ändrade jag mig. Kände att han måste vara med på nästa tävling också. Och det var så vi kom överens innan jag lämnade rummet.

Rolf Gävert kom aldrig på den tävlingen och han kommer inte var med på nästa heller. Men vi som är vana att se honom längs banorna kommer nog att kunna gissa oss till vart han står i sommar. Gärna vid någon uppförsbacke någon kilometer innan målgång där solen inte värmer allra värst.

”Många blir legender efter sin död, Rolf Gävert var det innan”

Vi ses i backarna Rolf!