Hiernmannen del två avgjordes i tisdags. Första deltävlingen slutade på akuten efter en ofrivillig djup och intim kyss med en humla, så jag var ganska säker på att göra bättre ifrån mig denna gång. Bra startfält. Och ganska tuff terräng på en gammal karta från jag tror det var 1979 så den stämde inte exakt. Tog det lite lugnt och avvaktande i början. Blev en rejäl krok till 2:an av tätklungan där jag var tänkt att gå ner mot sjön för en säker ingång mot kontrollen. <!–
WriteFlash('’);
//–>Ökade upp tempot mot kontroll 4:a där den enda som orkade följa i rygg var Andreas Blomgren. Körde på ett ”runtomvägval” och det lönade sig då jag med Andreas i ryggen var först in mot kontrollen med uppskattningsvis 30-40 sek. Fick därmed en lucka tillsammans med Andreas mot 5:an där jag hade mitt vägval klart för mig, men Andreas vek av och då gjorde jag det också. Trodde han hade upptäckt något riktigt smart alternativ.
Fick sedan stora problem med det vägvalet då vi kom fel bland de stora stupen och förlorade säkert 3 min. Kom ikapp Magnus Nordström strax innan kontrollen som sprungit som mitt tänkta vägval. Sa till Andreas att nu får du reparera det du ställde till med och vi får löpa på om vi skall komma ikapp Janne Olm som säkert borrar på hårt i täten. Efter några kontroller blev jag och Andreas själva men missade igen och igen. Trodde både Eivind Lande och Olm var före men vid sista kom Olm så då drog jag på utför mot målet och höll undan för Andreas och Janne där.
Till min förvåning stod då Magnus Nordström redan i mål. Han hade gått spik på slutet så där fick vi oss en lektion allihop 🙂 Starkt gjort av Magnus, kan ärligt säga att jag innan då jag såg vilka som var med knappast trodde Magnus skulle vara snabbast men det var han med besked. Han var avhängd några ggr men höll ihop det bäst av alla och kunde vinna på sina gamla hemmamarker där han en gång lärde sig orientera. Starkt!
Lärdommar: Kanske funkar bättre att använda nattorienteringstaktik på gamla kartor
