Kanske inte så konstigt att jag tyckt mig vara seg när jag försökt att prestera fysiskt. Provsvar visar bl.a. att jag har tömda depåer av järn. Även HB-värdet var lägre än någonsin och när själva depåjärnet blir dåligt så har det gått ganska långt. Så min känsla av att syreupptaget var riktigt dåligt visar sig stämma. Järnbrist ger en försämrad syreupptagningsförmåga och fysisk prestationsförmåga. Tyvärr bromsade jag inte i tid så i minst 2 mån får jag enligt läkaren käka järntabletter tills nivåerna kommer upp på rätt nivå igen. Känns töligt och mantrat ”lyssna på kroppen” ljuder i min hjärna. Egentligen förstod jag redan i början på sommarn att nått var fel men gjorde inget åt det utan trodde och hoppades det skulle ordna sig.
Så nu är det lugna puckar som gäller. Får finna mig i att vara publik på några tävligar och syssla med friluftsliv ett tag framöver.
Bra målsättning tycker jag. I skogen med hunden ger också en del, speciellt om du ska följa med i tempot som den vilden håller 🙂
Det är lite längre, lite lugnare pass medan gubb-kroppen läker sig. Alla tävlingar ur planeringen tillsvidare. Annars blir det skogen med vovve. Till nästa år gäller att bli lättare, starkare och äldre. :-))
Ja känns skönt att veta vad det beror på men ångerfull att jag inte kollade med en gång. Var ju ganska uppenbart längre tid att något var fel.. Alltid lär man sig något. Kör en rejäl paus nu…
Hur går det själv?
Ålrajt! Skönt med ett besked kan jag förstå. Att det sedan visar sig vara en klassiker som järnbrist, också…Inte så bra säsong-tajmad paus kanske, men en fin tid för friluft och det gör dig säkert gott att ta det (relativt) lugnt ett tag.