Debut för säsongen på turskidorna. Klart och fint väder så det var en njutning att vara ute. Temperaturen låg ända ner mot -20 på kvällen. Blir mäktig stämning i skogen när det är så kallt och nu när det tidigare har varit så blött så knäpper det i vissa trädstammar när vattnet fryser till is, det låter nästan som ett skott brinner av.
Körde i kända marker och det mesta var sig likt. De flesta djur låg stilla men några räv och älgspår passerades. Åkte längs kanten på en tjärn, var osäker på isen så jag högg upp några hål och kollade. Isen varierade mellan 2-5 cm så det var ingen bra idé att ge sig ut och åka på tjärnet. Visst bär det betydligt bättre med skidor när vikten sprids ut över en större yta men du kan vara riktigt illa ute om du går igenom i de låga temperaturerna och inget man vill riskera, tro mig. På en del ställen isolerade snön myrmarken under så då blev skidor och stavar betydligt tyngre då vattnet frös till is väldigt fort. 
Drog upp en brasa och hade det fint. De mesta döda träd var packade med is så det tog ett tag att få riktig värme i brasan så allt brinner.
 |
 |
 |
 |
Blev påmind om farsan när jag åkte omkring och passerade ställen vi varit på många ggr. Tänkte på hur livet var innan han gick bort och kom fram till att det mesta var totalt annorlunda. Det var så många saker som har med mina intressen att göra som vi två gjorde tillsammans så det känns enormt tomt utan honom, speciellt i sådana situationer som denna då han verkligen njöt av livet. Livet är föränderligt, med hans död dog en del av mitt liv och det plågar mig. Samtidigt är jag så tacksam över att ha haft en fantastisk far som verkligen brydde sig och man gjorde så många saker tillsammans med. Tomrummet blir än större när man delade så mycket. Ibland önskar jag nästan att jag var troende, verkar lättare för dem som tror att allt har en mening… <!–
WriteFlash('’);
//–>
