Tycker det mesta har varit tungt, detta är det värsta år jag någonsin upplevt. Hittills ska tilläggas för det kommer säkert fler prövningar i livet. För det är livet. Förlusten av pappa, han som alltid fanns där och gjorde allt för mig och mina syskon gör fortfarande så fruktansvärt ont. Mina tankar finns hos honom väldigt ofta. Tänker på hans positiva sätt, hans sköna humor och hur han kunde göra en glad, ex när man var besviken över något. Och att han aldrig kritiserade mina val i livet även om de ibland var korkade, väldigt korkade. Som den gode fadern han var kom han bara med kritik om han blev tillfrågad, och då var det minimalt. Och han såg bara lösningar på problem, inte mer problem som jag upplever att många ser i det mesta. Även nu. ”Det går inte” fanns inte i hans värld. Tänkt mycket på om jag var där tillräckligt mycket sista tiden och flera har sagt till mig att: ”du var ju där jämt”. Men när jag gått till mig själv och tänkt så känns det som jag kunde ha gjort så mycket mer. Det hade han gjort för mig. Han som verkligen förkroppsligade medmänsklighet och empati, han hade varit hos mig hela tiden om jag hade varit den som varit sjuk. Det är det enda jag vet. Även då krafterna var borta och ända in i det sista kände jag att hur sjuk han än var så brydde han sig verkligen om en av hela sitt hjärta.

Jag visade aldrig hur ledsen jag egentligen var över att jag visste att han skulle dö, jag ville att han skulle känna att jag är så stark som han trodde, även när han är borta. Det är nog inte ovanligt att vi håller sorgen inom oss, lägger lock på och låtsas må bra. Borde kanske ha visat det för då hade han sagt nått klokt som hade räddat mig när han var borta, som hade gett mig krafterna jag skulle behöva senare. I ett liv som var helt annorlunda. Tomheten jag känner nu går inte att beskriva. Jag har varit riktigt långt nere skall erkännas och jag hoppas att ett nytt år och att vi går mot ljusare tider skall få upp mig över ytan. Idag har varit en bra dag.

Idrottsmässigt då? Det var på alla sätt hårt att hålla på med idrott, idrotten för mig var något jag växt upp med och gjorde tillsammans med pappa. Alla resor, orienteringar, skidor och träningar i skogarna vi gjorde. Det var inte vid få tillfällen vi var tillsammans på detta sätt. Jag hoppades trots allt detta ändå att jag skulle kunna göra bra ifrån mig på tävlingar. Vissa tester indikerade på riktigt bra nivå. Hade året innan också varit i gott slag så jag hoppades på att göra nått liknade 2012 men det hände grejer under året som gjorde att jag inte presterade alls som förväntat.

Ett satans håll på många tävlingar och pannlampor som strejkade samt järnbrist förstörde i stort sett hela säsongen. Senaste 4-5 månaderna har jag väl tränat 2 pass i veckan i snitt och visste inte om det skulle bli nått mer heller. Har problem med motivation och ambitionsnivån. Dock hade jag funderingar på att dra en vårsäsong i orienteringsskogen och därefter utvärdera igen. Och det är det som gäller just nu. Har rört på mig några pass nu. Känns ovant men snart är man nog tillbaka på träningsnivå iaf.

Som sagt, tomheten som finns efter farsan går inte att ersätta. Idrotten var nått vi delade tillsammans. Allt detta är borta nu. Det var även han som motiverade mig. Jag vet vad som krävs att få en kropp som är gjord för explosivt arbete att fungera bra i uthållighetsidrotter så det är lite jobb som ligger framför mig om man vill tillbaka till nivån jag har varit på som bäst men kommer jag i närheten så är det inte fy skam det heller. Slipper man bara skador, järnbrist eller andra problem så. Men det är betydligt mindre jobb för att vara stark, åtminstone för mig. En annan förändring inför 2013 är att jag tackat ja till ett nytt arbete i Försvarsmakten som börjar senare i år så vi får se hur mycket tid som blir över till träning. Röra på mig kommer jag göra på ett eller annat sätt. Summering:

Totalt antal tävlingar: Ingen aning (2011 ca 30)

Totalt antal segrar: Ingen aning, någon blev det väl (2011 9) (2010 17)

Totalt antal andraplatser: Ingen aning (2011 8) (2010 12)

Totalt antal felstämplat: Ingen (2011 2) (2010 2 kontroller)

Totalt antal träningsdagar jag trivdes: Vet ej.

Totalt antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, som vanligt. Borde varit 50..

Totalt antal söndertrasade skor: Inte många.

Summa Nattjakta: 1:a, 1:a, 1:a, 3:a, 5:a final 1:a – medflyt för en gångs skull.

Bästa årsbästa på halvmaran och milen i samma lopp: 1.20 resp. 34,03 (2011 – 1.11 resp. 32.39)

Årsbästa 10 km landsväg: 33.05 (2011 32,39 första milen i en halvmara)

Årets roligaste tävling: Nattjakta, de deltävlingar terrängen medgav nattorientering. 10-Mila (Långa natten) om inte lampan hade gett sig. Ren överlevnad därefter.

Årets bästa form: Kan ha varit på god väg i 10-Mila

Årets sämsta form: Nästan hela säsongen

Årets roligaste träningspass: Kommer inte ihåg nått.

Årets konstigaste i orienteringskogen: Kamikaze-humlan som skickade mig till sjukhus

Årets tråkigaste träningspass: Många

Årets bästa träningspass: Förmodligen skogshuggarpasset på nyårsafton med Anders. Årets bästa tävlingar: Ingen aning, men att jag vann Park Tour i Arvika dagarna efter pappas bortgång då jag var helt knäckt var otroligt. Var fokuserad de 15 minuterna loppet tog. Lagsegern i Arvikastafetten var kul då jag är en lagspelare.

Årets tråkigaste tävlingar: Det mesta

Årets brutalaste tävling: 10-mila är alltid brutalt på många sätt, speciellt långa natten med en pannlampa som slocknar.

Årets trevligaste segrar: Nattjakta, kanske Woodjoggen och Värmskogsloppet.

Årets tuffaste tävlingsdag: Många dagar var tuffa med järnbrist

Årets bästa känsla i kroppen: 10-Mila men med trasig lampa går inget. Efter detta rasade det mesta.

Årets formtopp som gick in: Ingen

Årets formtopp som inte gick in: Hela året

Årets snabbaste träningskompis: Tsappo

Årets snällaste träningskompis: Tsappo

Årets smartaste träningskompis: MMA-mannen

Årets starkaste träningskompis: Skogshuggarn

Årets bästa insikt: Det finns verkligen många byfånar som är mer korkade än man kan tänka sig

Årets tråkigaste insikt: Många är helt enkelt inte skapade för att vara chefer eller jobba med människor. Byt jobb för helvete!

Årets mest spännande tävling: När man vet att man kommer få håll så man blir som skadeskjuten snart. Bättre att bli skjuten på riktigt.

Årets bästa sko: Inov-8 x-talon 212

Årets sämsta sko: Många

Årets investering: Hus i Dalen. Underbar natur och en snäll svärfar som hjälper till när alla andra dött eller agerar som om de är döende..

Årets lärdomar träningsmässigt: Kolla upp med en gång inte kroppen funkar. Har man en viss grundnivå så är något riktigt fel när man är långt under denna nivå.

Årets lärdomar livet: Även de odödliga ska dö en dag.