Skogen bjuder på det mesta man kan önska. I helgen så var jag och turkompis Nilsson bl.a. upp till Kronhallfjället, Noppikullen, Dansarhult, förbi riksröse 79 och över norska gränsen till Særkilamp. Vi hade en fantastisk tur med vädret så när vi kom över 400 möh så blev det klart väder med rejäl subarktisk kyla. Nästan så det blev väl kallt. Turen började 5 minuter innan mörkret la sig över den mäktiga terrängen så det blev pannlamporna på från start. Detta tar orienteringen på 1:50 000 kartor till en helt annan nivå och det är inte helt lätt att hitta bra och åkbara stråk i terrängen. Innan vi hittade rätt i klättringen upp till höjdpartierna så höll Nilsson på att gå rakt ner i en frusen bäck med ryggen före vid en passage men som tur var höll isen. Själv blev jag helt paralyserad vid händelseförloppet så det tog några sekunder innan jag fick tag i honom och kunde hjälpa honom i säkerhet. Man blir ganska klumpig med stor och tung ryggsäck med tält, sovsäckar mm och med skidor på fötterna så det är lätt det händer att man får bakåtvikt vilket skedde just över bäcken. Hade man fått detta på film hade det sett dråpligt ut. Vet ju själv hur härligt det är att gå igenom isen så det är inget man önskar sig eller turkamraten. Delar av området vi skulle befinna oss i ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden och håller riktig hög vildmarkskaraktär för att ligga så ”nära” Arvika. Ca 7 mil! Området håller fasta stammar av Lodjur, varg och kungsörn. Enligt rykten skulle man ha sett 12 vargar!? någon vecka innan. Då det tenderar att överdrivas kraftigt runt våra rovdjur antog vi att man sett spår efter några stycken någonstans efter skoterleden eftersom ingen annan hade rört sig i terrängen till fots eller med skidor. Det enda som bröt den fullständiga vildmarkskänslan är en skoterled i utkanten av området men positivt att man inte åker utanför denna och förstör känslan av orördhet. Tycker personligen det är bra att folk kommer ut i skogen och ser den skönheten som erbjuds men känslan på en skoter kan aldrig någonsin ersätta känslan av att bära sin egen utrustning ut och njuta av tystnaden och den äkta upplevelsen som det medför.Det var riktigt bistert under dessa dygn och temperaturen låg kring -20 men med hög luftfuktighet så kändes det ännu kallare. Sen på vissa ställen var det säkert ännu kallare. Direkt man stannade till så gick kylan till angrepp och händerna var som vanligt det första stället där man tappar värmen. Man har inte råd till många misstag när naturen är på denna sida. Blev en lång nattorientering utan kompass med viss osäkerhet flera ggr men var helt klart på rätt spår och efter en hel del fin skidåkning var vi framme vid en lämplig övernattningsplats. Med vedinsamling och grävande så håller man värmen fint innan man fått upp en riktigt fin eld. Sedan slog vi upp tältet och vi fick till en riktigt mysig lägerplats bland träden. Lägerplatsen låg i närheten av det gamla björnidet som har använts flera gånger av traktens björnar. Fint ställe.

Tog en kvällstur med våra 8000 lumens starka HID- lampor och sökte av en del områden innan vi tog kvällen. Allt var stilla och lugnt. Det enda som hördes var troligtvis en älg som gick längre ner i tallskogen.

Kokade vatten och hällde i en nagelenflaska med en strumpa på och stoppade i sovsäcken, denna fungerar då som ett värmande element större delen av natten. Ett klassiskt och mkt bra knep. Inte helt fel en kall natt som denna.

Vaknade till en strålande men mycket kall morgon. Upp och ut på en kortare skidtur och få liv i brasan är det första som gäller i det läget. Därefter vanliga lägerbestyr med frukost och annat som skall iordningställas för dagens marsch in i Norge. Exempelvis behöver termosar fyllas upp med kokande vatten för att ha under dagen, utrustning kontrolleras etc.

Besökte därefter Varaldskogens högsta topp mm. Fantastisk skidåkning i skogen och grym känsla då kylan gjorde upplevelsen av trakten vildmarkslik. Mobiltelefoner har ingen täckning här så det är bara att meddela sig med röksignaler om man vill något. Erfarenheten säger att det inte är lätt att klämma ut en tub med skinkost och äta mackor vars fukt fryser till is.

Upptäckte sen att under tiden vi sovit så hade några vargar (4 st) kommit och passerat våra skidspår då vi åkte in till lägret. Uppskattade att det var ett vuxet djur på ca 35-40 kg samt tre mindre (årsvalpar). Den större hade snabbt kollat våra spår och sedan fortsatt en bit och därefter skitit och sedan fortsatt bortöver. Tolkade det som – er skiter vi i, era jävlar.

Vi fick uppleva i slutet av dagen hur vi kunde se när molnen drog in över skogen och släckte solen. Riktigt mäktigt att se.

Tackar Chrille för sällskapet i en fantastiskt fin och trevlig miljö! <!–
WriteFlash('’);
//–>