Idag blev det en resa till Torsby och Valborgsruset. En tävling som de startade ifjol på en bana som mätte 5 km. Det var ett spurtpris efter ca 3 km och en rejält lång uppförsbacke vilket gjorde banan extra utmanande. Många starka skidåkare som alltid på plats i Torsby då orten är ett litet träningsmecka för dem så det skulle bli många att springa med. Hoppades innan att benen skulle vara lite rappare på asfaltlöpning då jag tycker att det inte finns samma spänst på hårt underlag som det gjort när man varit i bra ”löpform”. Uppförlöpningen på banans andra del var jag ganska säker på att den skulle gå helt ok då jag åkt mkt på tur i vinter och byggt den typen av kapacitet.
Starten gick och Markus med passande namnet Ruus rusade iväg till tätposition, sen kom det upp någon som rusade ännu värre, men han föll snart bakåt i fältet. Efter omkring 500 meter tyckte jag det gick lite långsamt och gick fram till täten. Låg liksom en klunga löpare bakom mig. Efter omkring en km blev jag trött på sällskapsresan och ökade lite. Kände att jag inte hade de spänstigaste benen som man haft tidigare säsonger på våren men tänkte att jag kör på så får vi se vad som händer. Den enda som gick med riktigt i rygg i motvinden var Jack Impola som var riktigt stark. Tänkte ett tag att han kanske var ute efter spurtpriset men när jag sprang mot detta lite fortare så var han väl ca 10 meter bakom. Bra, där lönade sig resan till Torsby iaf så saktade ner lite mot toppen på backen för att inte bränna allt uppför. Tänkte att de andra som har klungsprungit kanske hade mer krafter kvar men det var bara Jack som var med och en liten bit efter hans bror Bill (som gjort en grym skidsäsong i år). Lät Jack dra lite på platten innan jag ökade tempot igen sista biten och fick en lucka. Höll på att gå omkull då båda benen halkade undan över en liten terrängpassage 250 meter från mål men kunde med nöd och näppe hålla balansen och kunde springa i mål som etta före starka bröderna Jack och Bill Impola.
 |
 |
 |
Tyckte det var flera som sprang på riktigt bra för banan var inte lätt. EM-mästaren i veteranklass på terränglöpning, Tore Axelsson var helt grym och såg ut att vara i mycket fin form. Imponerande! Själv är jag också ganska nöjd med delar av loppet och tror att detta var en fin genomkörare inför nästa helgs 10-Mila där jag skall springa ”långa natten”. Känns som jag inte är lika rapp i steget som tidigare år men nu har jag vad det verkar bättre central kapacitet, så i orienteringskogen ska det nog funka bra.
Sammantaget ett riktigt fint arrangemang med fin bana, fina priser och välordnat runt omkring. Blev dessutom efter loppet bjuden på mat av gamle löparkungen Lars-Erik Nilsson som både var speaker och sponsor för loppet. Riktigt trevligt och ett pris så gott som något. Tack Lasse!!
