Idag var det Arvika stadslopp på en rätt speciell men rolig
bana som mäter 6 km och är ganska kuperad. En tävling jag ville prestera på i
år då jag på fjolårets tävling hade järnbrist och blev parkerad i toppen på
vågenbacken. Var en hemsk känsla i kroppen den gången. Förhoppningen nu var
också att ha bättre spänst än förra helgen då benen var sega. Märkte redan på
uppvärmningen att benen var klart bättre så hoppades på ett bra lopp. Set Sail
IF lyckades få totalt omkring 500 personer till start vilket är mycket bra i
lilla Arvika. När coach-Erik smällde startskotten var det många heta personer i
början. Tänkte, fan vad folk ska tokspringa fortare än de pallar de första 300
meterna och sen nästan dö. Fattar aldrig varför?!
Efter 500 meter låg jag som trea i spåret med bl.a.
Hagapraktik-Henrik framför som satsade allt mot spurtpriset vid 2 km. Visste ju
att den som tar spurtpriset lika gärna kan ta hem hela tävlingen då det kräver
lite kapacitet för att springa dessa 2 km på strax över 3.00 per/km så tänkte nog
att han skulle mattas lite men det låg även en okänd (för mig) kille framför.
Förstod ändå att det gick tillräckligt fort då de andra som brukar öppna hårt
ändå inte kunde följa i mitt tempo som kändes kontrollerat. Hade riktigt fina
ben med en helt annan spänst än förra racet jag körde.
Herrarna framför blev lite matta av öppningsfarten så
de började trampa luft efter ca 1 km så det var bara att kliva förbi. Sen hade
jag en lucka fram till spurtpriset så behövde inte förta mig dit. Tack Volvo. Efter
passeringen så tog jag det lite lugnare i 500 meter innan jag släppte loss på
gräset över Myravallen där en tuff och ganska lång backe tar vid. Pressade inte
allt uppför utan ville ha lite krafter kvar till slutet av banan. Hade 25 sek
ledning där sa brorsan men jag tyckte han skrek 5 sek, så jag tryckte på en
gång till utför in mot Arvika centrum. Höll god fart ner mot 2,55 där och in på
kyrkogatan sprang jag riktigt fort (för att vara mig). Gick nog runt 3,00
per/km där. Över torget och in till stadsparken flöt det på bra utan att jag
pressade och det var en skön känsla. In i stadsparken kunde jag sen ta det lite
lugnare, passa på att njuta av att känna känslan av en bra dagsform och att jag
motsvarade förväntningarna på hemmaplan. Blev en minut ner till tvåan och över en
minut bättre än förra årets vinnartid och då var ändå banan 100 meter längre i
år. Nästan gammal god form idag, 3,10 per/km på denna bana är snabbt tycker jag.
Det bästa med dagen var att man hade spänsten i benen som för mig är så viktig
för att kunna springa bra på hårt underlag. Go känsla när det går fort utan att
behöva slita sig fram…
