Klockan
05.30 på lördag morgon satt jag i bilen på väg till Stockholm och springskytte-SM.
Vi var 4 st som åkte och representerade anrika Kungl Värmlands regementes
skytteförening (I2 IF skytte). Föreningen har stor tradition inom bl.a. skyttesport
och inom springskytte har man varit ganska så framgångsrika genom åren. Stafetten
på SM hade man vunnit 2 år på rad men Stockholmspolisen som varit tvåa dessa båda
gånger var nu mycket taggade och ville ta revansch på sin hemmaplan.
Den
individuella tävlingen startade dagen och jag hade på träningarna innan SM haft
bra drag i skyttet men nu fick jag låga träffar då pistolens träffbild var något
för lågt inställd. Ett nybörjarmisstag att inte ha en väl inskjuten pistol för
målet är inte stort att träffa när du kommer springandes med ett pumpande
hjärta. Mycket frustrerande men en erfarenhet rikare. Eftersom man blir
straffad med en minuts tilläggstid per bom så var jag en bit efter men tack
vare ganska ok löpning så slutade jag 4:a. Förstod att de flesta missarna
berodde på materialet och tänkte hålla upp lite mer på stafetten. Glädjande nog
så räckte ändå vårt sammanlagda resultat till guld i lagtävlingen då Johan blev
5:a och Robert tog 2:a platsen.
Några
timmar senare var det dags för stafetten. Ganska kort löpning med två
skjutstationer per man. Snabbt, intensivt och hög puls. Vi diskuterade taktiken
och beslöt att ställa upp laget med mig på första sträckan för att försöka
stressa de andra lagen till misstag då jag förmodligen skulle springa ifrån de
flesta innan första skjutningen. Funkade bra kom och nådde första skjutstationen
i klar ledning, tyvärr glömde jag att hålla upp riktmedlen något utan höll mitt
i och det slutade med flera straffrundor. Försökte springa på som en gasell i
rundan och kom ut så jag såg ledaren en bit framför. Kunde springa förbi strax
innan nästa skjutning och började tyvärr med en bom men sedan höll jag upp bra
och satte fyra riktigt snabba skott mitt i prick vilket blev avgörande då jag
växlade nästan i rygg på Stockholmpolisens tidigare Svenska mästare som nu
gjorde stafettens allra snabbaste sträcktid.
Johan
gjorde sedan en mycket stabil andra sträcka med säker skjutning och kunde växla
ut Robert i ledning. Robert missade några skott på första skjutningen och
tappade ledningen men jagade ikapp så vi låg jämsides med Stockholmspolisens
lag in till sista skjutningen. Rejält nervigt för oss som följde upplösningen. Båda
skyttarna missar ett skott vardera men Robert är lite före in i straffrundan
och kan hålla undan så vi vinner SM-guldet med 3 sekunders marginal! Det var
alltså klubbens 3:e SM guld i rad i stafett. Riktigt spännande tävling och
grymt roligt när det var så jämt hela vägen ända in till mål.
På
söndagen arrangerades Volvo Arvika Halvmaraton. Värmlands Friidrottsförbund
bestämde i våras att det räknades som DM för Värmland. Tydligen hade det veckan
innan blivit något missförstånd och tävlingsledningen fick beskedet att det
inte var DM så det togs bort från hemsidan. Personligen tyckte jag detta
verkade skumt då det är enda halvmaratontävlingen som arrangerades i Värmland
detta år. (Så visade det sig också att det var så det blir förmodligen
retroaktiv utdelning av DM medaljer) Såg främst halvmaran i Arvika som en genomkörare
inför andra tävlingar senare i höst.
Var hemma
sent efter Sthlm´s turen och vaknade sedan på morgonen och kom knappt nerför
trappan. Fotlederna var stela efter två tävlingar på lördagen men räknade med
att det skulle släppa lite senare på dagen. Pratade med Anders Eriksson innan
att främst köra loppet som ett träningspass och ligga i behaglig fart. Vi
trodde Leif ville dra i början och så gjorde han. Tyckte det gick lagom fort då
banan är ganska krävande redan från start. Kände efter 5-6 km att kroppen
började komma igång och fast jag körde försiktigt uppför mot slalombacken i
Rackstad så blev det små luckor bakåt. Körde inte så hårt och var osäker på hur
jag skulle göra så tog det lite lugnare ner mot Jössestugan. Såg när Leif kom
upp i rygg att Anders hade släppt en liten lucka. Fortsatte dra i ett jämt tempo
och då började Leif också få problem och släppte. Kändes som jag körde hyfsat lugnt
ändå och tänkte att jag kanske ska öka lite sista 8-9 km, men just när jag
tänkte detta så kom det ett smygande håll i sidan som jag råkade ut för ifjol
ngr ggr. Då blev det helt stopp ibland, i år har det inte kommit eller så har
det gått att köra ganska fort ändå. Fick ta det lite lugnt utför och där det
var lättlöpt så det kändes inte helt bra att vara jagad av 2-3 Götalöpare. Klarade
dock att hålla undan i sista utförsbacken så då förstod jag att de skulle få
svårt att komma ikapp och uppför bromsade inte magmuskeln så mkt. Kollade sedan
hur det var med DM och visst var det så att detta skulle vara DM.
Blev ändå
ett ganska bra formbesked tycker jag men det får inte komma något sådant här
kramp i muskeln i sidan de ggr då jag vill prestera på ”riktigt” för då kan jag
inte löpa ut och tappar fart. Och som ifjol, i stort sett tvärstopp. Något som
prover också har visat här i sommar är att jag verkar ha låg järnhalt i blodet
och kanske har svårt att ta upp järn och det kan förklara varför formkurvan kan
vara väl mkt upp och ner ibland.
