ADVENTURE

Den traditionella Julaftonsturen
gick till historien som den allra blötaste. Förmodligen även
den varmaste. Vi hade i det längsta sett fram emot skidåkning men vi förstod
några dagar innan avfärd att för att hitta snö så får vi åka väldigt långt och
skulle därmed missa julmaten på hemmaplan så det var bara att välja bort det
alternativet. Vi fick helt enkelt finna oss i att enbart ta oss fram till fots
detta år. Vi begav oss till ett område väster om Skillingmark, med Norska
gränsen inom räckhåll bara några kilometer bort och påbörjade vår vandring.
Målet var att besöka ett område som såg intressant ut på andra sidan gränsen.
Ett ganska otillgängligt område (desto bättre).

Isarna var luriga och man fick se
upp så man inte gick ner sig då det var kraftigt ojämnt fruset. Vi hade på flit
packat allt onödigt som fanns i ryggsäckarna för att göra turen så tung som
möjligt. Vintersovsäckar och dylikt som inte behövdes i packningen var ändå
med. Lite träning skall det ändå vara att vandra långt i skogen. Vi hade fint
väder på vår första dag med vandring. En del blåst men annars var det inget att
anmärka på. Efter diverse vadande för att passera gränsen så var vi över i vårt
grannland. Själva gränsen är i det här området en bäck, älv eller sjö som sträcker
sig från norr till söder. Förutom detta så är det svårt att se var gränsen går då
den inte är speciellt välmarkerad just här.

I samma område så var det under
kriget en hel del aktiviteter i dessa skogar. Tyskarnas anfall på Norge den 9
april 1940 medförde stora förändringar för bygden. Militära förband från olika
delar av Sverige förlades här. Befolkningen fick maka på sig, soldaterna inkvarterades
i bondgårdar, stugor och skolbyggnader. Försvarsanläggningar uppfördes längs
gränsen. Flyktingar från Norge anlände. Spioner verkade
i gränsområdet och en omfattande kurirverksamhet över gränsen med stöd till
broderfolket startades. Det känns påtagligt när man kliver över gränsen att här
finns en historia som har mycket att berätta. Det sägs att Willy Brandt, som
senare blev förbundskansler i Västtyskland flydde över gränsen i närheten av
Skillingmark eftersom han befunnits sig i Norge då han riskerade dödas av
nazisterna för sina politiska ståndpunkter.

Brukar tänka på detta när jag rör
mig i de här gränsområdena. Många var de svenskar som låg i beredskap längst
gränsen. Farfar var en av dem som låg på gränsen, då i norra Sverige. Han blev
bl.a. inblandad i en lättare eldstrid med några tyska soldater som kom allt för
nära den svenska sidan av gränsen. Marias morfar var också en som då
tjänstgjorde för att försvara landet. Känns som de flesta glömt dem som gjorde
sin plikt för landet och bidrog till att säkerheten i Sverige kunde
upprätthållas.

Vi orienterade oss vidare genom
några fina områden och var uppe på en höjdplatå som låg runt 340 möh. Märktes
att det var växlande temperatur då isen i myrarna bar på sina håll och på andra
gick man rätt igenom. Verkade vara mycket djurliv i området och vi såg många
älgspår och även något enstaka vargspår. Dessutom hade vi ett knäckt älgben
alldeles vid lägerplatsen som vi hoppades skulle besökas av någon men risken
för detta var lika med noll då vi var där.

På kvällen började det sedan snöa
en kort stund och sedan drog regnet och blåsandet igång och fortsatte sedan så
hela vår tur. Vi var besvikna på att nederbörden inte kom som snö men det var
bara att se glad ut och ta sig åter tillbaka mot svenska gränsen och försöka korsa
vattendragen som utgör densamma. Hann precis hem till julmiddagen. Det var inte
direkt någon av de finare julaftonsturerna men det är en av dem man inte kommer
glömma i första taget då den var helt grön och kraftigt blöt. <!–
WriteFlash('’);
//–>